Saturday, April 20, 2019

Om att skriva

När jag gav ut min första bok sålde jag den för sextio spänn på krogen, det var två öl på de krogarna jag gick på då (slutet av nittiotalet). Min tanke har alltid varit att om människor som inte så ofta läser böcker, eller läser mainstream, kan tycka om lite mer avancerad litteratur. Där berättelserna inte bara flyter genom. Och varför ska berättelserna inte bara flyta som stekta sparvar in i munnen? Jo, för att med hjälp av stilen, kommateringar, punkter som inte alltid är vanliga, men behövliga, måste läsaren stanna upp. Genom meningar som inte är journalistiskt uppbyggda måste läsaren stanna upp. Och tänka. Och då sätter sej det budskap man förhoppningsvis har i huvudet på läsaren, och berikar. Detta får inte ske konstlat. Då blir det bara ... konstlat. Och rytmen, musiken, melodin, viktiga saker som saknas i många storsäljande glömböcker. Min senaste bok säljer jag för hundrafemtio spänn, på lunchkrogen, via nätet eller var som helst. Kom och köp!

Saturday, April 13, 2019

hatet

ner ner
alla bruna fanor
låt ungarna brinna eller drunkna
det är en vanlig människas ord
fler och fler och fler
låt ugnarna göra sitt jobb
samma gamla puckade monster
som sparkar ner ner ner
om vi kunde förutse dessa förluster
samma gamla puckade monster
om vi kunde abortera dessa svulster
töntarna med slipsar innanför skjortan
de blir fler och fler och fler
så sprider sej ringarna i det skitiga vattnet
så slocknar det hånfulla skrattet
och du, tyst, ser ser ser


QK-Band

Vi var väl tio när vi bildade Tredje världskriget. Ganska snabbt ändrade vi namnet till QK (med bakvänt K) som sen blev The QK´s. Det var jag och Windy. Vi började med att spela "tolkningar" av Noice första platta. Jag hade hörlurar och sjöng texterna medan Windy improviserade på gitarr. Under åren jag spelade i olika band tyckte jag att det var kul att spela live inför andra, men det roligaste var alltid att repa.
Vi började snabbt skriva egna låtar. Vi spelade ofta in på kassettbandspelare. Vi hade en liten casiosynth och jag köpte en begagnad elorgel. Vi repade i varandras pojkrum. Många låtar var skojiga med sexanspeglingar, inte särskilt subtila. Andra var mer socialrealistiska, även om vi hittade på, historier om alkisar, guerillarörelser. Vi lyssnade på progg och Dan Hylander. Ebba Grön.
Vi gjorde inte särskilt många spelningar (förutom på hemmafester) men några. På vår högstadieskola, på en fritidsgård. På ett diskotek där DJ´n helt sonika stängde av ljudet med orden: "Såhär ska riktig rocknroll spelas", och satte på nån 80-talsskitlåt. Och på Amatörteaterföreningen Harlekin några gånger.
Och, den famösa spelningen på vår gymnasieskola, julavslutningen 1987. Där vi verkar ha koncentrerat oss på under bältet och pacifism. Då var vi partykonstellationen QK-Band med våra vänner, Jonnie, Myran, Ivan och Jerry som dansare respektive kör.
Titta och njut av den ruffiga inspelningen med den tidens mest moderna videokamera.

 

Friday, April 05, 2019

Bänkliv och annat liv

Igår var den varmaste dagen hittills i år. Men blåsig. Men jag vet mina ställen. Jag vet var det är lä och sol. Sitter i T-shirt på en bänk och läser Beppe Wolgers Cabaret. Det var en annan tid. Sen kommer jag hem och skriver bok, börjar lyssna på Noice, första plattan bäst, andra okej, tredje har Vi rymmer bara du och jag, resten orkar jag inte bry mej om. Allt bra skrivande handlar om desperation, återhållsam eller skrikande högre. Har den här retliga allergihostan. Eller vad det är. På den där bänken, det är en trevlig svart fågel där, någon sorts kråkfågel, spatserar rätt snyggt. Annars är det stilla bakom blåsten. Äter lunch och spelar lite gitarr med min äldsta dotter sen. Idag ska jag släppa boken en gång till, på bibblan i Limhamn.


Wednesday, April 03, 2019

De här dagarna

De här dagarna, cykeldagarna, terapidagarna, skrivdagarna. Jag har tröttnat på politik, det känns mer hopplöst än någonsin. Jag saknar ideal som jag kan ta till mej. Jag ser och hör för mycket som jag avskyr. Det är förskjutningen, tillbakagången, i samhället, till att de som har det bra ska ha det bättre och de som har det dåligt ska ha det sämre. Nog nu. Men det kan jag ju drömma om. Men som vanligt, när makten bygger torn, rasar de förr eller senare, och det byggs underifrån också, en bredare motattack. Men den verkar inte finnas inom partipolitiken. Det kanske börjar bli dags nu, för en smygande stillsam revolution. Så tänker jag på min cykel de här dagarna, när mitt hav ligger kvar, när mina skrivböcker fylls, när jag har hopp ändå, terapidagarna.

Btj-recension

Nu har Btj recenserat min nya bok, Uppför backen baklänges, recensionen ligger till grund för bibliotekens beställningar, så nu är det bara att hoppas att många nappar. Om du nappar så går det bra att beställa boken av mej, eller från någon nätbokhandel. Tipsa gärna ditt bibliotek om inköp, om du har lust.

"Hans nya bok innehåller två berättelser eller kanske snarare kortromaner. Den första Jag höll hans hand när han dog utspelar sig runt Limhamn i Malmö och huvudkaraktären är Haley, en 23-årig kvinna vars föräldrar är döda. Historien handlar om Haleys döda släkting Onkel Sven och hennes nyfunna kärlek Bill. Författaren skildrar människor i utkanten av samhället med teman som sorg, livsglädje och kärlek på ett mycket berörande sätt. Balladen till min bror handlar om 47-årige Plura som bor i Röstånga och väntar på att få återse sin lillebror Carla som behöver hjälp. Det är en syskonskildring med nerv, autenticitet och kärlek. Bergh har en förmåga att skriva både brutalt och finkänsligt, hans karaktärer rymmer både styrka och skörhet. Språket har en poetisk täthet som man vill stanna upp i och låta meningarna sjunka in. Mycket läsvärt."
Petra Norrman, Btj-häftet 10 - 2019