Smärtsamt vacker vänskap

Min fantastiska väninna av pseudonymen Elena Ferrante. jag har läst hela bokserien, tyckte mycket om, men tycker hittills att tv-serien är snäppet vassare. Inte lika många ord. Och vackert filmat. Och en så smärtsamt vacker vänskap.
Det får mej att tänka på Veranda för en tenor. Klas Östergrens långnovell som blev film. Också den med samma tärande men skapande vänskap.
Jag håller på att skriva om en liknande vänskap, men mellan släktingar i fyra generationer. Detta att söndra och hela. Boken blir väl klar om ett halvår eller så.
Med det önskar jag gott slut och gott nytt år, säger varsågoda för den här bloggsäsongen.

nytt år

så går ett år. jag bävar inför nästa. spiraler dansar neråt på gatorna.
jag fäller inga tårar. jag gör mat till mina barn. man kan längta efter vårar. eller låta bli.
jag vill jobba hos polisen. jag vill göra mera mat. jag minns den spruckna isen. jag vill göra sommarprat.
det blir nog aldrig vi sen. så som det var då. att åka till Paris igen. är det nåt att hoppas på.
nu skjuter de raketer. det lyser upp min natt. jag längtar efter hummer. jag vill sitta där vi satt.

Det lackar mot jul

Sången han sjöng var min egen. Det skulle kunna vara Lill Lindfors version av Dylans It´s all over now, baby blue. Fast det är det inte.
Lite kyligt igår. Men inte så blåsigt. Växtlighetsaffären på andra sidan gatan. Ser jag från min arbetsplats. Det gamla skrivbordet där jag skrivit alla mina böcker. Det sitter ett sådant där litet klistermärke, ett visitkort. Från -07, skulle jag tro. Märta Tikkanen.
Det lackar mot jul. Det uttrycket. Gatorna är gråa och fåglarna har flyttat. Men det finns ett ljus. Som den sommaren. Med kajaken.

Matador

Jag har ingen tv. Jag somnade tidigt, vaknade tidigt. Jag kollar tv på datorn, Matador på dr.dk.
Jag känner ju till den, ja, legendariska, serien, men har aldrig sett den. Mina föräldrar älskade den, kanske därför, när man var i den åldern.
Har sett de två första avsnitten från 1979. De är rätt bra. Frodiga, mustiga, en del klassmotsättningar.
På den tiden, när Matador gick på svensk tv, var jag väl i tidiga tonåren. Jag såg Köpenhamn från mitt pojkrumsfönster, längtade. Det gör jag nu också. Kanske efter andra saker. Som den indiska grytan jag gjorde till mej och flickorna igår. Och vi spelade Löjliga familjen. Det gör vi varje torsdag. Det tycker vi är kul. Kanske efter andra saker.

gråvädersrapport

så trött på gråvädret och mörkret. jag tar mina cykelturer. har simmat mindre pga efterhängsen förkylning. och den där Lamotte, uppeldande pucko. men dagarna går. snart är det jul. jag håller på att göra en årets ...-lista, får se om den blir klar. man måste söka ljuset, men det är svårt ibland när mycket är mörkt. men men, kämpa på, som vanligt.

Marie

Det var på diskot eller dansrestaurangen Strand i Landskrona. Det fanns en tjej jag var lite kär i, blyg i. Men jag bjöd upp henne och vi dansade till Ännu doftar kärlek, just då världens vackraste sång.

Det var i Påarp utanför Halmstad. Vi hade druckit en del öl och eldat. Vi gick genom hagen ner till havet. Det var kväll. På andra sidan bukten, Brottet, spelade Roxette. Det var stilla, vi kunde höra Dangerous. Då lekte vi leken som vi lärt av Bröderna Olsson: Visa snorrarna. Vi badade nakna och hoppade upp och ner.

Det är mina starkaste minnen av Marie Fredriksson. Sorgligt att hon har gått bort. Hon verkade vara en fin människa.

Paris revisited

jag är trött
jag letar efter himlen
jag letar efter en stig
ett öga rött
som snön som inte kommer
som en försvunnen sommar
kom här
ta mej ner till floden
stenarna där
låt oss göra vad vi borde
de fiskar, en tidig morgon
låt oss göra som vi gjorde
en sån sliten kavaj vill jag ha
då skulle himlen klarna
då skulle allt bli bra

en tiger tiger i sin bur

en tiger i sin bur
en tiger i sin bur
en tiger tiger i sin bur
jag lyssnar på döden
jag lyssnar på Leonard Cohen
jag minns savannen
jag minns känslan av ... fri
men där satt gamarna på lur
det som smälts ner till apati
det som liknar själlös politik
det är den vi drunknar i

sagorna

sagorna
som du ändå berättar för dina barn
sanningen
som du ändå berättar för dina barn
eller
han som slog dej på flabben
rädslan
berättar du om den
nu när mörkret kommer
som att ljuset aldrig kommer tillbaka
vill du tillbaka
vill du skaka