Saturday, December 30, 2017

förlorarna i Monopol

två jordgubbar finns kvar
i trädgårdslandet
grillen har slocknat i år
två jordgubbar finns kvar
du äter den med mördarsnigeln på
den blinda synen är kvar
du måste dela ut reklam
du spyr dina spår som en snigel
en jordgubbe finns kvar
jag fick punka på vägen hem
och hostan och den fuktiga luften
det är smärtan, en ont sugande igel
och jag vet att alla som bar
jag minns kistan som gul och blå
men inälvorna finns kvar
hur mycket du än ville slå
och smutsen i samvetet, smutsen
jag gick direkt i Fängelse
utan att passera Gå



Wednesday, December 27, 2017

I called him Morgan

Nu har jag sett dokumentären I called him Morgan, gjord av Kasper Collin. Om tiden i New York, om jazzen, om heroinet, om feeling och hantverk. Om kärlekshistorien. Om Helen Morgan som blev mamma som trettonåring, som sköt ihjäl sin man. En mycket bra film. Och jag tänker på Kojak, jag älskar verkligen Kojaks gator. Ska leta upp något avsnitt på youtube nu. Och jag tänker återigen, när jag tittar på filmer om missbruk och konstnärsskap. Och jazz. Jag skriver som jazz, med viss punkattityd, men jazz var ju också punk, fast bättre spelat, fast inga texter. Det handlar om vissa vida ramar, och sen vara fri innanför dem. Ja, en bra film. Jag är förkyld för tredje gången den här jobbiga hösten/vintern.

Saturday, December 23, 2017

jul på krogen

julen tränger sej in
ledningarna med gas
du vill spränga dej ut
du vill vidare, inte slut
ett ljus på bordet, en spelmaskin
flickans pappa dricker Jäger
du längtar efter snön
du vill spränga dej ut
men inte slut
den vita mjuka tystnaden
och fånga livet på tungan
nu förlorar någon tusen spänn
ingen kommer undan
"en Jäger till, och en bira"
du längtar hem
ingen kommer undan
du vill flyta ut
men aldrig slut
det kanske finns något kvar att fira



Wednesday, December 06, 2017

jag fastnar i någon engelsk sång som jag inte minns namnet på

den vägen
vill du aldrig gå
men du måste gå den
den vägen
allt du aldrig får
men du måste gå den
baby baby baby


Tuesday, December 05, 2017

jag fastnar i Reni

Det är det enda jag tänker på. Jag vill skriva böcker som Reni i Stone Roses spelar trummor och sjunger, Det är det enda jag tänker på, svänget, musikaliteten. Jag vet att jag är nära, men, fan, Reni är bäst. Detta absoluta gehör. Att veta exakt vad man gör innanför ramarna. Men ändå showa loss lite.

jag fastnar i Stensprängare Kalle Valgren

det kommer från under gatan
det finns en mjukhet ändå här
jag är så jävla trött
det kommer från under gatan
det finns något att hitta här
det är en rökande snubbe jag mött
han hatar muslimer
det är alla hundra historier
det är den om släggan
det kommer från under gatan
hur han fick den i huvudet och dog
jag är så jävla trött
hur han berättade och log
finns det en mjukhet ändå här

Monday, December 04, 2017

till min brorsa

som den sommaren
du åkte till Göteborg
jag saknade dej ute på flotten
att driva utan mål
som den sommaren
jag åkte till Örnsköldsvik
jag saknade dej när vi snusade
vi är så mycket äldre nu
jag saknar när vi byggde världar av lego
när vi byggde världar
du är ensam nu
som den sommaren
kommer du ihåg spannen med krabbor
kommer du ihåg vintern i Halland
kommer du ihåg när vi eldade
tunnan vi fick av en bonde
de lugna korna
vi, helt galna efter enebuskar
hur elden sprakade
när vi värmde varandra på vintern
och alla dagarna på skridskor
vi är så mycket äldre nu
du är ensam nu
du är inte ensam nu
som den sommaren
som den sommaren


Friday, December 01, 2017

fem år

när snön föll mjuk den kvällen
när ljusen ovanför
när dina ögon
när osäkerheten
då kysste du mej
då startade karusellen
jag vill aldrig ramla av
när dina mjuka läppar
när snön föll mjukare den kvällen