Monday, September 30, 2019

oktoberrapport

nu kom oktober.
nu kommer morgonen. jag väntar på ljuset. gick upp halvsex.
jag ska fortsätta äta indiskt sådär en gång i veckan. men inte tikka masala.
jag glömmer det ibland.
det finns så mycket annat gott som är indiskt.
sen gick jag till Ölkaféet och drack tranbärsjuice. skrev klart en ansökan cch skrev in bokanteckningar.
det bör komma en roman nästa år.
jag läste Sydsvenskan också och tog en 7-up, det var längesen senast.
jag tror att det var vid campingplatsen med stugorna vid sjön Nossen utanför Vimmerby, där jag fick ett stugstipendiet för några år sen. tio dagar. en roddbåt.
vi rodde över sjön för att bada vedeldad basuflotte.
jag saknar de dagarna.
idag ska jag ta prover igen. jag känner ett lugn på sjukhus, trygg.
just nu går jag på en kortisonkur. jag svullnar upp och får sämre kondition, men det är ju tilfälligt.
jag lär mej tålamod.
jag har skaffat min första smartphone, fattar den inte riktigt än.
på torsdag ska jag laga någon middag i ugnen, till mej och mina barn.
det kan bli lite ensamt nu när jag inte orkar cykla in till stan.
och jag väntar på pengarna nästa vecka. så jag lägger inte slantarna på buss i onödan.
idag kommer en kompis hit. han har en orm och två ödlor. ibland träffar jag honom med en levande mus i ryggsäcken.
nu blir det kaffe, yogurt, frysta hallon och ägg.
sen jobb innan provtagning, promenad.
sen bibblan och skriva för hand och läsa tidningar.
ja, så ser oktobers första rapport ut.




Sunday, September 29, 2019

Hoppet

Det har varit väl mycket sjukdom sen oktober förra året. Inte hela tiden, men för ofta. Inlagd två gånger.
Den där jävla sjukdomen.
Det har varit väl mycket fattigdom också, inte hela tiden, men för ofta.
Jag sitter fortfarande på någon av bänkarna varje dag, fast det börjar bli något kyligt.
Dåligt flås, men jag är på väg tillbaka.
Jag har pengar nog även om det är fattigt i en och en halv vecka, när jag får pengar från Författarfonden. Men skulder.
Orkar inte cykla som förr, men det går långsamt framåt.
Nu tar jag på mej långkalsonger, extra tröja och höstjacka. Jag ska ner till havet och förhoppningsvis sitta en stund på en halvsolig bänk med lä. Havet.
Hoppet är det sista som dör.


Sunday, September 22, 2019

ett darrigt vykort

jag har ett darrigt skrivet vykort på en högtalare. jag ser det varje dag när jag sitter vid mitt skrivbord. han jobbade på Posten. Det var tryggheten.
han finns inte längre. jag har skrivit alla mina böcker vid det här skrivbordet. det är tryggheten.
jag väntar på att dimman ska lätta. jag har skrivit ner många idéer på bänkar. det är inte många bänkdagar kvar i år.
jag vill ha klar himmel. jag vill ha tryggheten.
han var en händig man. trygg när han rökte sin pipa.
och sen så darrig på slutet. jag saknar honom förbluffande ofta. en annan tid.




fattigsommar

vilken jävla sommar och sensommar. jag har levt från hand till mun. ständigt på jakt efter pengar. absurt, då jag ska få 255 000:-, men inte förrän kring den tionde oktober. Så jag har fått kräla för lån. och all oro och ångest. nu  närmar sej ljuset i tunnelns slut. men jag har en runda räkningar kvar. tack till de som ställt upp. om det är någon som vill köpa någon av mina böcker så är nu ett ypperligt tillfälle. Den senaste Uppför backen baklänges t ex, två kortromaner, Limhamn, Möllan, Röstånga, Heslingör. Eller hybridromanen Jag fastnar i Love will tear  us appart. Eller någon av Bluesböckerna fån Landskrona, med foto av Thomas H Johnsson. Dessutom har jag varit sjuk, fast ny medicin gör att jag mår bättre. En telefon gick sönder, sen försvann den nygamla.