hur många gånger

hur många gånger
här nere vid havet
hur många gånger
freestylen och lurarna
hur många sånger
ankungarna
och jag är nybadad och våt
hur många gånger
hur deras vakande mamma
en tonårstjej går förbi
och de hungriga måsarna som vill hugga
hur många gånger
och ankpappan är kåt
och ankpappan fortsätter att jaga och våldta
en tonårstjej går förbi
men ikväll är det alldeles stilla
det kan vara min dotter
hur många gånger

hennes underbara ögon

stenarna på bänken
stenarna på stranden
stenarna i havet
solnedgången
allt du aldrig fick
det rinner blod längs handen
hennes underbara blick

Fy på dig sosse

Jag har alltid velat vara socialdemokrat. Men det går inte. Denna feghet. Detta sneglande efter väljare som inte vet något om världen. Och längre högerut till de verkliga idioterna är jag inte beredd att gå. Den ende jag litar på är Jonas Sjöstedt.

drömmar

hur du sprang över ängarna
hur jorden luktade i källaren
mörkläggningsgardinerna
ser du måsarna där
hur de jagar
landet som du bodde i
kaninerna har fått ungar nu
att skutta över ängarna
måsarna jagar
den smärtan
när jag ser nära ditt ansikte

Pontus Lindh

Pontus Lindh är död. Jag känner honom endast som en fin människa, och en väldigt bra poet. Även om han tog min plats i Författarlandslaget, som jag ändå inte ville ha. Jag var ju kass på fotboll. Jag minns honom mest från golfbanan. Där han och Fredrik Ekelund och jag hade bataljer och intressanta samtal. Vi var inte nära vänner, men vänner och jag tyckte mycket om honom och det var alltid trevligt och berikande när vi träffades, och jag tycker att det är för jävligt att han är borta. Den energin, den experimentlustan borde finnas mycket längre. Läs hans böcker!