Wednesday, April 29, 2020

Vädret

Vädret försvinner
Bänkarna blir våta och kalla
Mitt öga blöder
Som röda tårar
Igår var vi alla
Flickorna och jag
Magnus och Brasse och Eva
Oh, vad det låter bra
Att vara god
Att vara en skam
Det är balans på en knivsägg
Nu kommer regnet igen
Att vara en av alla dårar
Att balansera på en kam

Monday, April 27, 2020

Tisdag

solen syns inte
det är tisdag morgon
det kan bli en bra dag ändå
eller inte
nåden kommer och går
jag balanserar på en lina
hinner inte slicka mina sår
slickar på lyktstolpar
låtsas januari
lämnar spår där jag går


Sunday, April 26, 2020

Fågelskådaren

De här dagarna
När jag läser böcker
Skriver böcker
För att dämpa sorgen
För att dämpa oron
De här dagarna
TV-serier och Pelle Ossler
När jag är en imbecill fågelskådare

Wednesday, April 22, 2020

Ett hemligt rum

Träden kommer nu
Lastbilarna slirar utanför Landskrona
Bussarna kommer nu
Någon har sett en säl
Kommer du
Då när vi gick längs havet
Klipporna i Halland
När vi såg en pingvin
Men det var ingen pingvin
Jag vill ha en upptäcktsfärd
Kommer du nu
Som barn i Borstahusen
Vi kunde gå in i en vals mun
Som kommit vilse
Och sen bli sprutade ut
Det var en cirkus
Det var ett trångt hål
Kommer du nu
Jag vet ett hemligt rum


Fred

En av mina bänkar
Där växer blommor och nån buske
Så var jag nära en kanin
Som låg alldeles stilla
Måsarna kretsade över
Jag blev en vakt
Som jag skulle bli i lumpen
Men jag vapenvägrade
Jag minns min röda tröja
Jag minns ett kvinnligt befäl
Alltså, befäl frivilligt, 1988
Jag blev utftågad och undersökt
Flera gånger
Jag undrar vem
Som borde undersöka vem


Monday, April 20, 2020

Som jag en gång var

De lugna bänkarna där jag brukar sitta
Vid ålderdomshemmet
Fyra fjärilar och en humla
Så kommer skolungdomarna
En exkursion
Och ett jävla liv
Som jag en gång var


Friday, April 17, 2020

Lekplatser

När vi flyttade till Limhamn, 2005, var Elsa tvåochetthalvt. Vi hade ett projekt, att prova alla Limhamns lekplatser. Hon satt i barnstolen, jag cyklade. Hennes uppgift var att ropa när hon fick syn på en lekplats. Favoriten blev till slut, i Hammars park, lekplatsen som vi kallade skepp ohoj. Min andra dotter, Anna, hade en annan favorit, närmre vår lägenhet. Där startade hon restaurang. Det är flera år sen. Men jag satt där idag, läste en bok av Birgitta Stenberg, Apelsinmannen. En gammal favorit. Vad jag gör med mina äldre barn idag? Kollar på Madicken.




Thursday, April 16, 2020

Bänkliv

Den här bänken gillar jag
Älskar och retar mej på måsarna
Nu grönskar det
Över stock och sten
Över spindelnäten
Spindlarna har lämnat min soffa
Flyttat ut
En rutschkana
Det är livet
Och kapris

Saturday, April 11, 2020

Påskafton

Torget sprutar inte ut liv
Några kanyler
Tågen har slutat gå
Några ungar på betonglekplatsen
Solen, vinden är lugn
Måsarna sover äntligen middag
Ska vi sluta skrika
Burksamlaren tar en paus på bänken
Vad fick du av livet
Vem bestämde det
Vi har likadana jackor
Det blir grönare nu
Det blir gråare nu
Det blir grymmare nu
Jag önskar att jag var du
En som kunde leva
Att vi var John och Elsa
Drog runt i din cheva
Solen, solen, solen
Eller ett körkort och en husbil
Fontänen sprutar inte
"pappa, jag är kissig"
"du får vänta några mil"
Över Hallandsåsen
Solen, solen blir till regn
Det är som att allt...
... är förbi
... tiggaren på bänken




Thursday, April 09, 2020

Långfredag

Morgon igen. Tidigt igen. Och då är det dessutom Långfredagen. Minns du dem förr, hur långa och trista och mörka de var? Det enda bra med kapitalismen, att Långfredagen blivit ljusare, mer öppen. Om han fanns, Jesus, så hade han en sketen dag. Jag ska försöka piggna till. Genom mer sömn eller genom bad. Man tvagar bort sin skuld. Men när man blir äldre, sitter skulden lite här och var. Jesus, om han fanns, blev väl 33 eller 34. Det kan man ju glädjas åt: Att man överlevde Jesus.

Så länge jag lever

Så länge jag lever
Stenarnas vingliga mönster
Den här vägen
Så ska jag älska dej
Huset i Sarajevo
Dina läppar
Komma fram till Samarkand
Tältet i Turkiet
Så länge jag lever
Alltid fåglarna
Den friheten
Hela havet
Hela himlen
Så länge jag lever
En påle rakt i mitt kött
Jag lever nog inte länge
Så ska jag älska dej
Minns du ormen
Minns du öknen
Kommer du ihåg när vi fick vatten
Ge mej vatten
Så länge jag lever
Komma fram till Samarkand



Wednesday, April 08, 2020

John Prine

John har kilat vidare
Han skulle nog aldrig skriva så
Delar av hans sång, fantastiska sång, Lake Marie, är det starkaste jag hört
Och så mycket annat
Farväl, John


Sh!

Jag lyssnar på musik
Lite kallare idag
Jag vill tillbaka till velvet och lou
Känslan jag hade när jag skrev om charlotta
Korkat egentligen
När jag borde bli lättsam
När jag borde jaga lätta pengar
Men jag funkar inte så
Livet funkar inte så
Så jag lyssnar på sh!
Så jag skriver om död, otrohet och hiv

Tuesday, April 07, 2020

På trappan

Jag sitter på en trappa till ett hus jag en gång ägt
Det är solen, det är katten, och jag
Och ett glas proviva
Och de nya grannarna
Jag tänker på svenne berka
De har rivit hans uterum
Inget mera dansband, ingen 60-talsmusik
Du träffas alltid av nya vindar
Tills du inte träffas alls
Livet är konstruerat så
I min äldsta dotters rum
Bland klänningar och konst
Ligger böcker jag skrivit, kvar

Friday, April 03, 2020

Kebab

Jag tycker mycket om turkisk peppar. Jag vet inte varför det heter turkisk peppar. Jag bryr mej inte heller. Men ibland kan jag noja in på allt om något. Förr om golfspelare. Idag mer om skådespelare, musiker, författare. Eller om vad som helst som vid vissa tidpunkter fyller min hjärna, mina drömmar, allt. Jag åt min första kebab i Malmö på 80-talet. Jag var på utflykt, bara mamma och jag, om jag minns rätt. Så förbluffande gott. Den starka såsen. Sen blev det något av en grej (i alla fall i mitt selektiva minne), när vi åkte till Helsingborg under höstarna och vintrarna, för att ta sprutor, injicera det vi var allergiska mot, pollen, när det var off season. Sen åt vi kebab. Och lyssnade på mina blandband i bilen. Och jag slapp skolan som jag inte trivdes i.

Wednesday, April 01, 2020

Socker

"socker, ge mej socker"
Jag glömmer aldrig det
Duvorna som undrade
Hennes raka hår
Hennes tunna kropp, skakade
Hon hade en bror i Ystad
Han var hiv-positiv
Hon pratade ofta om honom
Deras uppväxt i Vimmerby
Hon var äldre
Han var skör
Han var rädd: "jag dör"
Hon skulle betala en miljon
Hon pekade upp mot skyn
"där är livet, där är fåglarna
Sen dog hon i en attack
På en nerpissad station