Tuesday, February 28, 2017

Jag höll hans hand när han dog

Nu har jag kommit nästan halvvägs in i romanen. Men jag är hela vägen inne ändå. Jag har den. Jag hade den för en månad sen också. Men så blev det strul med datorn. Jag hade den för tre månader sen också. Men så blev jag bestulen. Det är ju helt meningslöst att gräva ner sej i det. Jag går vidare. Jag gör det bättre. För tiden när man vilar och bearbetar undermedvetet är också viktig. Men det tar tid att komma tillbaka. Men nu är jag tillbaka. Läser utskriften av de första femtio sidorna. Blir glad. Det håller, fanimej! Jag försöker skriva mer exakt, mindre barlast. Det ska vingla och vara fritt, men stringent. Den andra romanen, som jag hoppat fram och tillbaka med i flera år, har blivit så mycket. Jag kan inte överblicka, jag kan inte bestämma mej. Hur jag ska göra. Jag försöker skriva mer exakt. Inte: vafan, jag kör! jag blåser på, köper alla infall, jag kan redigera sen. Nej! Så gör jag inte. Det blir för mycket. Jag har räknat sidor ibland. Tre sidor om dagen. Så bara skriver jag nästan vad som helst. Måste ha mina tre. Det har funkat ibland, men det funkar inte så just nu. Jag försöker skriva det som måste skrivas. Om den här coola tjejen och den lilla tjejen, och alla männen runt omkring. Och det blir en ganska kort roman. 150 sidor skulle jag tro. Kanske lite kortare. Eller lite längre. Det beror på den där jävla Paolo, och Spirou, och hur lång är egentligen din historia Onkel Sven? Men den ska bli klar i år och ut under -18. Förhoppningsvis har jag gett ut en sorts prosadiktsamling innan dess. Och Thomas och mitt projekt. Jo, det ska funka.

Monday, February 27, 2017

Långfärden

Isen blir mjukare. Och den blöta snön. Du är på långfärd fortfarande. Skenor som skär.
De ensamma björkarna i det gråa. Det matta ljuset. Det gula gräset när snön har smält. De döda träden.
Men du har hört när isen sjunger. Det är en sång som vet. Som tåget mot rälsen. Som pojken som sover mot toaletten. Dörren som rör sej. Pojken har en träningsjacka. Aszerbaijan. Alla borde ha platsbiljett.
Det kommer nya granar nu. De är ljust gröna. Jag ska till Malmö. Jag har köpt en bok om tjugotalet. De mördade varandra hårt då. I de fattigare dagarna.
Det kommer nya granar nu. När de gamla har blivit papper.
Det var så halt på stigarna. Du såg spår av älg. Du såg huvudet och kronan. När den simmade rakt in i isen. Som fortfarande var mjuk. Sen frös det.
Tåget fastnar i en kurva. Lutar sej inåt. Pojken från Aszerbaijan sover i en uppförsbacke. Det luktar bränt gummi.
Du försöker gaska upp dej. Du tänker på en vits om indianer. Och en sprucken kondom.
Isen är helt borta nu. De som tassade mjukt har sjunkit nu. Du måste leta på botten.

Monday, February 20, 2017

Alla hjärtans dag

Den här solnedgången i februari. Så stilla. Hur det stormar i mej. Drömmarna när jag inte sover.
När jag inte är vaken.
Jag lyssnar på Tom Waits. Hold on. Och cykeln har punktering. Jag försökte använda hennes mörkröda. Hon är kortare än jag. Smartare. Hon är inte här. Det gick inte. Jag försöker se med hennes ögon.
Jag har cyklat hit. Den här solnedgången. Jag har en annan cykel också. Och ett billigt rött slanglås. Som var dyrare än cykeln som är vit. Jag kanske känner hopp.
Jag har inte ätit. Jag ska köpa blåbär och jordgubbar.
Det är Alla hjärtans dag. Jag fick en teckning och en kram i morse. Hon är nio år. Klockan var tjugo över sju.
Jag lyssnar på Tom Waits. Hold on. You got to hold on.

Teknikens dumskalle

Jag köper saker för att de ska funka. Jag köper en dator för att skriva på den. För att glo på Youtube och svtplay. Jag är helt onyfiken av ny teknik. Vill inte lägga tid på att lära mej hur datorer fungerar. Jag vill bara att de ska fungera. Därför är det bra att jag mestadels ägt begagnade datorer (och jag går bara i begagnade kläder, förutom kalsonger, nåja, några har jag fått av min brorsa). Jag tycker inte om nytt. Jo, nya böcker. Nya skivor. Ny mat med viss urskiljning. Så hade jag inbrott. Så köpte jag en ny dator. Fick hålla på, installera och skit, bli irriterad. Det handlar om tid. Jag vill lägga min tid på saker som jag vill lägga min tid på. Jag kan vara lättstressad och lättirriterad när jag inte förstår. Jag kan vara hur lugn som helst när jag cyklar, simmar, läser en bok, sitter och lyssnar på musik och skriver. Ja ja. Datorn pajade efter 2,5 månader. Sen har jag fått stå i telefonköer och blivit arg och klyddat hit och dit. Sen blev den rebootad. Får göra om hela skiten igen. Om jag kom ihåg hur jag gjorde förra gången? Nix. (Och så var jag några dagar i Spanien.)

Sunday, February 05, 2017

hur du aldrig kommer ut

gallret som du fastnar i
du vill skydda fönstret
en gul bil utan skyltar
hur det duggregnar hårt på Möllevången
"hon ville ju inte leva!"
du lever i en långsam polisfilm
hur duvorna äter en död råtta
du gick där med din dotter
nu är hon på Emporia med hamburgare
någon skakar en våt mugg av papp
där föll en regndroppe ner
gallret som du sover i
"hon vill ju inte leva!"
du ser hennes gråa ansikte
"vad ska man göra då!"
hennes smala drag
du fastnar i Stolen property
hur du aldrig kommer ut


Wednesday, February 01, 2017

Lägesrapport, februari -17

Det har blivit februari. En tid åkte jag till Spanien både två och tre gånger om året. Ännu tidigare var det Portugal. Jag har mindre pengar nu. Det är så grått nu. Jag gillar staccato. Jag gillar när det böljar och liksom bara fortsätter, kommer tillbaka och fortsätter och att inte sjunka, inte hamna för långt under. Jag lyssnar på L.T. Fisk. Han drar slipstenen bra. Och det har blivit februari och jag märker inte det, men jag kan inte låta bli, att känna att det är våren som kommer, någonstans, bakom en annan krök. För en vecka sedan fick jag en större summa pengar än jag hade räknat med, och det är korkat, men jag bokade flyg till Malaga, jag längtar efter att ptomenera fram och tillbaka och lyssna på musiken, stanna på ett café, läsa och skriva, promenera och doppa mej i det kalla Medelhavet, träffa mina gamla platser igen. Min plan för året är att skriva klart romanen och diktsamlingen, sen hoppas jag att Thomas och jag får loss pengar till vårt roliga och intressanta och allvarliga projekt.