vissa frågor ger inte perfekta svar

att få röra dej igen. det är lördag. solen skiner. jag ska till Landskrona igen. jag ska berätta om en bok. den handlar inte om dej och mej. den handlar om dej och mej. man kan hitta på när man skriver. man kan få världen som man vill ha den. jag har staplat böcker som jag skrivit. jag lyssnar på The Fine Arts Showcase. kommer du ihåg den kvällen. solen skiner. jag ska åka till Landskrona igen, med min äldsta dotter. hon är uppvuxen med boksläpp. jag har gett ut rätt många böcker. alla handlar inte om dej. eller. att få röra dej igen. ibland tänker jag på lycka. att den är farlig. att klättra för högt. det gör ont när man faller. det är en gammal historia. men missförstå mej inte. jag mår ganska bra. det var trevligt på det där hotellet med alla Marshallstackarna. jag pratade med en snubbe i receptionen. "varför har ni en massa stärkare överallt i lobbyn och restaurangen, tavlan på väggen i vårt rum, ett fotografi av en gammaldags mick?" han verkade lite osäker, men sa: "jag tror att det var ett stort rockband som spelade i Malmö och glömde sin utrustning." jaha du. det var nog inte The Fine Arts Showcase. men att få röra dej igen. vissa frågor ger inte perfekta svar.

Söndag

Idag är det söndag. Idag ska jag åka till Landskrona. Idag vaknade jag klockan sju. Skrev på det som blir min första traditionella (eller, vadå?) roman på några år. Den heter Åh, hjärta och bör bli klar under sensommaren eller hösten. Idag är det söndag och det fina med det jag sysslar med, jag kan jobba alltid, jag kan vara ledig alltid. Det dåliga, jag kan vara fattig alltid. Men det ska bli kul att åka till LA, The Big Apple (som Maddi sa), det var några månader sen. Vi ska fira min pappas födelsedag. Sen ska jag gå ner till vattentornet och suga in. Det är söndag och igår var en varm dag. Jag skulle vilja se ett politiskt väderomslag. Dessa höger- och rasistpolitiker som tycker att det är självklart att sko sej på andra (ja, det slinker ner en och annan från vänster också, är sossarna vänster?) och håna miljöfrågor och och och, jag orkar inte vara specifik, jag är inte mindre politiskt, det är bara människorna som blir dummare och latare. Men idag är det söndag och jag är rätt förtjust i söndagar. Jag är rätt förtjust i min motionscykel. Men jag behöver cykla mer. Imorgon är det måndag. Då ska jag simma. Men idag. Söndag alltså och klockan är nio och jag ska koka ägg och äta hallon och blåbär. Sen ska jag till Staden i vinden. Det har mojnat något under natten.

Waterboys

Jag har lyssnat på Waterboys sedan jag köpte A Pagan Place, -84 eller -85.
När Rickard och jag reste runt i Nordirland och Irland tidigt 90-tal kom vi till Spiddal, där Atlanten är mäktig, tog några pints på puben där Waterboys brukade jamma på kvällarna efter dagens evighetsinspelningar av det som skulle bli Fishermans Blues (och några skivor till och en box). Där fanns en bild på väggen av ett sådant jam och jag önskade att vi varit där några år tidigare.
I Galway köpte jag en tin whistle. Pogues var ett annat favoritband. Är ett annat favoritband, precis som Waterboys är. Det märker jag när jag lyssnar på Out of All This Blue från 2017. Många bra låtar bland de 23 (34 på deluxe-utgåvan) som finns på plattan.

Boksläpp på Limhamnsbiblioteket (6/4, 12.00)

Vi var en liten familj som flyttade till Limhamn på våren 2005. Först bodde vi på Järnvägsgatan, nära gamla färjeläget, i ett hus som kallades Gula faran. Det var tydligen där man hade för- och efterfester, före och efter Dragörturandet.
Nu bor jag på min fjärde adress i Limhamn.
Jag trivs här. Havet, fiskehoddorna, alla badplatserna, kallbadhuset, bänkarna, den lilla staden i den stora staden (Malmö), och det tar bara tjugo tjugofem minuter att cykla in till Möllan.
Det finns så klart människor jag tröttnar på, att höra deras litanior om tiggare och invandrare.
Det finns också en irritation över alla som kör sina stora bilar överallt och liksom skiter i trafikregler när det gäller en cyklist.
Men det är en sjyst blandning i Limhamn. Som Landskrona och Borstahusen i ett.
Och jag trivs i Limhamn. Jag tycker om att ha mina stamställen, allt från krogar till min cykelkille, Robban, och bokhandeln. Ostaffären. Och bibblan.
Just det! På lördagen den sjätte april kommer jag att släppa min nya bok på Limhamnsbiblioteket, klockan tolv. Det blir kaffe och kakor, uppläsning och snack om boken. Signering och försäljning. Du är hjärtligt välkommen!

komma här och komma

när vi flyttade till Vollsjö, till huset med tio rum, krävde jag två saker, en moped och en motionscykel, det fick jag köpa, vi hade även en bil, men jag har ju inget körkort, och en dotter på fyra månader, jag hade min egen lättölspub, den påminde om en vitkalkad grekisk taverna, elda i kaminen, ta på sej en cowboyhatt, jag har sökt stipendium till Aten igen, har varit där två gånger, jag har också fått en ny motionscykel i för tidig 50-årspresent, den var svår att montera, och lite sämre än den gamla som rostade sönder på en balkong, men den nya funkar, jag tittar på youtube-konserter och cyklar, men mest gillar jag att cykla ute, men det är en annan ansträngning på motionscykeln, ett komplement, i Vollsjö var det underbart att cykla, upp till bibblan med mängder av böcker om och av Sture Dahlström och Piraten, ibland cyklade jag förbi Dahlströms Heingeborgen bara för att få känslan, och vi tog bilen till Kivik och gick förbi Piratens gamla hus, ner mot hamnen, eller upp till Pomona Inn, men jag cyklade bland gårdarna, grusvägarna, men alla hundar som skällde, jag blev biten av en, och då kom rädslan, då kom motionscykeln, jag hade ett rum med bara en bandspelare och cykeln, spelade in speciella band med fartiga låtar, jag kallade dem manickband, jag kallade cykeln för manicken, och att titta ut genom fönster och känna att man ändå färdas. 

Himmel över Berlin

Kollar på Himmel över Berlin. Igen. Ska bli kul att se hur jag reagerar idag. Så tycker jag, att man läser om böcker, ser om filmer, när man blir äldre och förändras, ser vad de ger en den här gången.
På den tiden. Då hängde vi i replokaler i Alléskolan i LA, hade en teve i vår lokal, drack glögg från kaffebryggaren och höll paus för att se på Fem i familjen och Smash, en väldigt liten teve. Hängde på billiga krogar där vi fick spela ibland, krita ibland, såg på filmer i små lägenheter.
Då var det musik. Nu är det musik. Då var det skriva. Nu är det skriva.
Så jag åker tillbaka till LA igen, 30/3, en lördag klockan två, för att berätta om min nya bok, läsa ur den, och prata om några andra av mina böcker. Museets Café Nell Walden. Du är välkommen.
Nu ska jag kolla vidare på Himmel över Berlin.

till tack

du stod alltid bakom mej
även när jag inte föll
du stod alltid bakom mej
som vi kunde skratta
som vi kunde prata
som vi kunde lyssna på lokalradion
skånska orter och ord
de där dagarna med sovmorgon och te
som vi kunde äta kebab i Helsingborg
på väg till sjukhuset på åttiotalet
i bilen med Eldkvarn, sprutor mot allergin
när kebab var alldeles modernt
du stod alltid bakom mej
du kom till fängelset
jag var tjugo år
du hade hyrt en teve
du stod alltid bakom mej
vi hade våra duster
vad är ett liv utan duster
du stod alltid bakom mej
jag önskar att jag kunde lindra dej
suga bort din ångest
som du sög bort min
du stod alltid bakom mej
jag kommer alltid att vara skyldig dej

Rapporterar

Jag cyklar mina rundor. Lyssnar på låtar i min freestyle. Tackar för det milda vädret.
Jag lyssnar på Magnus Lindberg. Tycker verkligen om den nyss avlidna sångaren, närheten.
Jag tänker mycket på dej.
Jag tänker rätt lite på hur man skriver, det är en av få saker som jag kan, det är begåvning och en jävla massa träning, det går på känsla och en kunskap i ryggmärgen.
Du måste lära dej hantverket, annars kan du skita i det.
Om du kan hantverket räcker det med tre ackord, fråga Lou, fråga Magnus, om du är i himlen.
Jag tycker mycket om att bo över vägen och lyktorna. Jag ska köpa en motionscykel och titta ut och lyssna på Avantgardet och Blondie när jag svettas.
Jag tänker mycket på dej, och dej och dej. Jag önskar att du får fortsätta dansa.
Jag ska fylla femtio år. Det är någonting utanför mitt förstånd.