Thursday, October 19, 2006

GOING TO THE COUNTRY

Järnvägen var nerlagd, rälsen var borta. På våren när allt började blomma, trädens blad,var det som en ljus tunnel. Och jag gick där Piraten tog tåget till Lund en gång tidigt nittonhundratal. Det var spännande.
Att gå på banvallen var något särskilt, över bron över ån, förbi det gamla pumphuset.
Och på vintern, snön som låg längre i Vollsjö än i Landskrona eller Malmö. Vägen på banvallen var alldeles vit. Jag lyssnade på Svenska Akademiens första platta i freestylen ofta den vintern, minns jag. Och vi hamnade i Landskrona sen till slut. När veden var slut, när grannen var dräpt, när allting krympte till vårt hus och trädgård. Men det var ett fint hus.

Och Landskrona funkade inte heller, fast att radhuset vi hyrde hade tre våningar och låg alldeles nära havet med fantastisk utsikt. Och dom trevliga människorna på gården, landskronafolk, och en afrikan och en dansk. Så snälla dom var mot Elsa. Men det gick inte.

Men kolonistugan behöll vi när vi flyttade till Malmö igen, till Limhamn. Vi har nästan bott här i ett och ett halvt år nu, inte illa. Så det börjar skava.
Vi kommer aldrig att ha råd att köpa det hus vi vill ha i Limhamn. Ett hus med möjligheter, som det heter på mäklarspråk.
Och ändå trivs vi i vår lägenhet. Men den kan ju inte bli större. Och det är långt att ta sej till LA bara för att få en timmes kontemplation i kolonistugan. Man saknar en trädgård. Man saknar en möjlighet att kunna vara entreprenör, arrangera saker, litteratur och musik, tjäna pengar, som jag måste om jag ska kunna fortsätta att vara författare nästan på heltid.
Man saknar en trädgård. Som Hasse sjöng i Noice: "Har man vatt i en storstad och smakat på livet, vill man alltid tillbaka, oh oh oh Metropol." Nåt sånt. han smakade på livet i en spruta han, kom aldrig tillbaka. Om man vill gå åt melodramen.
Har man ägt ett hus och smakat på gräset, vill man alltid tillbaka, oh oh oh, ja, vafan då?
Gud, som jag kunde sakna staden i Vollsjö, Malmö mest. Men jag är annorlunda nu, går inte ut lika ofta. Och Skånetrafiken kör ju till Hammenhög.



Hold your horses. Vi har inte köpt det här huset. Vet inte ens om vi vill det. Men när jag nu lärt mej att lägga in bilder och inte pallar skriva något genomtänkt långt och råpoetiskt, så kör vi det här.
Jag ska dit och titta i morgon. Sen får vi se vad vi gör.
Man ska alltid försöka, så slipper man ångra sej sen. "Fan också, att vi inte åkte och glodde på det där huset." Surt att vara bitter för att man inte försökte.
Det är mycket som ska klaffa. Vi köper inga grisar i säckar i vår familj, i alla fall inte förrän vi är över ån, det har vi en regering och en stor del av den röstberättigade allmänheten som sköter åt oss.

Om allt går jävligt fort (vilket det antagligen inte gör, eftersom jag tydligen blir äldre och klokare och lyssnar mer på min fru) så kan jag åka till Aten nästa vecka och titulera mej pensionatsägare. Det, mina vänner, är en dröm. Och drömmar kan bli sanna. Men det finns en verklighet också.
Fattar ni? Vänta med att ringa och boka, alltså!

13 comments:

Daniel said...

Kom igen. Köp köp köp. Hammenhög. De har en jävla fin plantskola där.Du kan odla både det ena och det andra och dessutom är det säkert ett bra ställe för dottern att växa upp på. Fantastiskt.

Jonas Bergh said...

Dom har ett jävligt dyrt gästis också, där käkade vi i somras. Men gott.

Daniel said...

Säg till om ni behöver en kock för att konkurrera ut gästis.

Jonas Bergh said...

Som jag sa i inlägget: Hold your horses. Ska bara ta en titt.

l.t. fisk said...

Fan vilket fint hus. Jag väntar och väntar. Bidar. Det kanske inte blir något. Men har man sagt a, går man och väntar på att b kanske kan bli av. Ett riktigt drömhus. Li kommer att bli avundsjuk; ja, och jag också, kanske. När/Om det nu blir.

Anonymous said...

Apropå överskriften så är Going up the country en skön gammal hippieslagdänga med Canned Heat.

Jonas Bergh said...

Ja, det är det verkligen. Och Ude po lanned med Peps.
Men den här gången stannade det nog vid ett kort besök. Det var för mycket som inte stämde. Men huset var fint.

Anonymous said...

har precis varit nere på bok & papper i Landskrona och köpt din bok en sång för sonny och karola. ser väldigt mycket framåt att få läsa den nu!

Anonymous said...

Trevlig läsning!

Anonymous said...

jag skrev lite om dig/boken i min blogg. min vän chandra har förresten träffat dig.

Anonymous said...

Det var fint skrivet. Tack så mycket.
Chandra? Vem är det? När har jag träffat henne?

Anonymous said...

hon har intervjuvat dig. tror jag att det var.

Anonymous said...

Sandra: Jag vet vem det är nu, om det var hon som intervjuade mej vid Stortorget i Malmö för en större skoluppgift. Hälsa.