Ljuset genom hålet i huvudet - 3
När var det nu igen. Dagarna flyter samman.
Vad handlar den om nu igen. Boken jag snackar om hela tiden.
Jag minns inte.
Det var något om högerregeln. Jag cyklade från Willys mot Babas krog på Limhamn, skulle korsa Järnvägsgatan. Tittade mej för och cyklade ut med stöd av högerregeln. Och den kom då, den stora blänkande bilen. Jag hade koll. Jag hade rätten på min sida.
Och ändå skulle han tuta ilsket, mannen i min ålder, för att han gjorde fel.
Stor cityjeep. Ny. Limhamn. Stroppiga välbetalda män som bara avgudar sej själva.
Så tänkte jag.
Jag kanske hade rätt.
Jag kanske hade fel.
Men jag vet inte. Man kan inte bestämma sej så snart.
Om jag minns rätt så handlar min bok om det.
Mitt i flytten. Mitt i grävandet av grunden till friggeboden. Åkte jag till Helmuth i Eslöv förra onsdagen. Sista, allra sista ändringarna. På torsdagen åkte boken till tryck i Gdansk. Helmuth bjöd på plankstek på kvarterskrogen. Jag hann inte inom Knivbaren. Tåget hem. Så trött så trött. Jag minns inte dom sista ändringarna. Jag minns bara att jag har strukit och tajtat till boken.
Jag minns också att det jag sa i Sydsvenskan för någon månad sen, om Göran Perssons badbyxor i riksdagens swimmingpool, det stycket försvann.
Och det var ändå det enda som var helt sant.
Sanningen tar bort känslan. Sanningen får den svarta humorn och självdistansen att bli lillgammal. Det minns jag mycket väl.
Nästa gång: Det finns mycket mer att berätta om högerregeln och tillämpningen av den. Och Spanien, ah, olé!
4 comments:
Jag ser fram emot din nästa bok, Jonas. Och tack för senast. En bra kväll.
Vad jag förstår så är din nästa bok tredje delen i en romantrilogi om människor i Landskrona.
Men Så enkelt i solen och Och forsätta vidare bort hänger väl också samman? Litegrann. Eller?
(Nu har jag inte dina böcker framför mig.)
Nu må man slå mig för att jag säger det här och uppträder som en kulturarbetare, men Gunnar Ekelöf talade - så lägligt han fyller 100! - om att avstå i en dikt som jag minns från min ungdom - för hundra år sedan. Jag kollade den, men den stämde inte riktigt in i det du skrev, men ändå. Här kommer Gunnar E, för alla er lyriklovers:
(utdrag ur första dikten i sviten Tag och skriv:)
jag sjunger om det enda som försonar,
det enda praktiska, för alla lika:
Hur sällan mänskan äger makt
att avstå makt!
Att avstå jag och talan, avstå -
det enda som ger makt.
Tommy: Den där trilogin är lite komplicerad. Det började med en ansökan om ett kulturstipendium. Som jag fick. Sen har det hängt i.
Så enkelt i solen är en förstudie till Och fortsätta vidare bort. Den nya boken är en fristående fortsättning på Och fortsätta vidare bort.
Trilogin består än så länge av nämnda Och fortsätta ... och Én sång för Sonny och Karola.
Den tredje boken i trilogin blir den bok som jag nyss börjat skriva. Den handlar om en man från Landskrona och hans fru från utlandet.
Lite virrigt. Men tanken var att olika personer från Landskrona skulle porträtteras, sen har det blivit spin-offeffekter.
Så kan det gå.
Daniel: Tack själv.
L.T.: Du gör mig mycket smartare än jag är, tror jag.
Post a Comment