romanutdrag: hästarna här, hoppar inte, går som att dom drar vagnar även när dom är lösa, dom har inga morötter att jaga. det är hål i vägarna, värre än på ön, det är så gröna buskar, och små små träd, jag känner mej så liten, inte rädd pange, säg inte att jag är rädd, jag är aldrig rädd, vi är aldrig rädda, du och jag, men liten, jag känner mej liten. jag känner som att jag ligger på ett hål ibland. som att det först var ganska litet, men att mina tår och fingrar gräver hålet större, varje dag utan dej, pange. jag hade aldrig vågat säga det till dej, men nu kommer det som skrämmer, tränger sej på mej, in i mej, det gör ont, pange, det skulle ju vara du och jag, låter som en uggla som hoar, men det är vargar, säger dom, vargar som tar fåren, säger dom. men hägna in då, säger jag. vi tror inte på inhägnader. du skulle se dom, dom är helt inhägnade i sin töntiga frihet, alla går på soc och har ungarna i skolor, kallar sej utanför systemet, vad fan vet dom om utanför systemet. men jävligt bra röka, jävla flummare, jag vill börja med amfetamin, morsan är kär i nån, hon har lovat mej en flygbiljett om hon vill stanna när det blir november, jul i grottan pange, charlotta och pange.