Musik

Jag lyssnar på Thåströms nya platta. Den är bra. Vissa låtar är väldigt bra, Bluesen i Malmö till exempel.
Jag tänker på Ulf Dageby och hur ensam jag var i Jönköping när jag pluggade där i slutet av 80-talet. Men jag träffade Ulf. Han bjöd på en öl och jag berättade att vi spelat in Men bara om min älskade väntar (innan Thåström och alla andra), hur jag älskade Barn av vår tid och alla de andra sångerna, men just då, älskade jag mest John Carlos, det berättade jag för Ulf. Han verkade gilla det, eller att jag bara var en halvpackad tjugoåring i nåt öltält.