Orsas faluröda hus

Vandrarhemmet ligger i början av backarna, i början av längdspåret, det är bara att knalla ut. Vandrarhemmet är av trä och falurött. Hundra meter bort ligger Centrum, med fem sex faluröda trähus: restaurangbarcafépizzerian, men skyhöga priser. Där ligger också skiduthyrningen, ett omklädningsrum och gästcentret med reception liten dyr affär och en wifi-lounge, och två stationära datorer, vid en av dem sitter jag nu, skriver detta, lyssnar på Van The Man och Cliff. Men vandrarhemmet: sexton rum, två- och fyrbädds, liten teve och liten toalett. I källaren finns duschar och bastu. Sen finns allrummet med ett dubbelkök. Sen finns alla längdåkarna, och min tjej som åker både längd och utför. Några samtal handlar om G W eller Andra världskriget, men annars kretsar allt kring valla, sträv snö, vilken slinga man åkt, Vasaloppet, och något om en ravin: "Har du varit ute på Myren än?" "Nä, tog den runt sjön, härlig snö där." Och jag går ner i bastun och där sitter de seniga gubbarna och jag säger tjena. "Jaha, vilken har du åkt idag, hur var det i spåren?" Då skäms jag, som en Judas på vandrarhemmet, drar en nästan sann story om att förr åkte jag både och men nu har min rygg blivit fördärvad. De godtar ursäkten. Och jag har suttit i den här bastun många gånger, jag har sugit in snacket och fixar det ganska bra, och jag erkänner mej som medelmåttig men intresserad av deras kunskaper. Fin dag idag, lite kallare, fem sex minus, men sol. Härlig snö, som vi säger, lättvallat men strävt.