Pär och Lasse

Jag tänkte skriva om Pär Hansson. Han är poet och en kär vän till mej, även om vi inte träffas så ofta. Hans senaste diktsamling heter Kajak och den är förbannat bra. Jag återkommer till den ständigt. Den är så rik.
Och sen vill jag nämna Lasse Berghagen, han har betytt mycket för mej.
När jag framträdde på Arvikafestivalen år 2000 träffade jag Pär, jag visste vem han var men det var första gången vi träffades. Efter uppläsningarna fick vi sova i en gympasal. Det var natt. Vi var något berusade och Pär, som är en fysisk person, tacklade mej när vi spelade basket, jag ramlade och bröt nyckelbenet. Det var sådär. Men det var en sjyst tackling, ingen skugga ska falla över Pär.
Lasse Berghagen har jag bara träffat en gång, då var jag sex eller sju år. Det var på Kronprinsen i Malmö. "Är det din grabb det här", sa han till mamma, och la en arm över min axel. Mamma tog ett foto. Jag har det någonstans. Jag kan fortfarande beröras av några av hans sånger, jag har fört dem vidare till mina döttrar.