Friday, March 10, 2006

Det måste finnas riktigt liv, tror jag att Håkan Sandell också menade

Sent i natten för en pappa som ska upp vid halvåtta står jag och Håkan Sandell och pratar vid Stadiongatan, vid Pildammsparken, just på andra sidan vägen där Borgmäsatargården ligger.

Borgmästargården är Sveriges mest centrala miljonprograms-bostadsområde.

Borgmästargården är platsen där Torbjörn Flygts roman Underdog utspelar sej.

Borgmästargården är platsen där den förträfflige människan Per Engström bor med fru och barn. Han är lite besviken vid bardisken på Inkonst efter kvällen till Michael Strunges döds ära, att det bara är äldre människor som sålt hus i Limhamn som flyttar till Borgmästar...bla bla bla. Han trodde att han och hans familj skulle gå i bräschen, flera unga människor till Borg... oj.

Borgmästargården är platsen vi tog till från ytterområdena för ungefär ett år sen, en mycket grå dag. Tio våningar. Kalla mej vafan ni vill. Jag fick sån jävla förortsångest. Det var inget som skrek, det var den vanliga dova oron i magen och känslan av att: Jag måste bort!
Men vi skulle flytta tillbaka till Malmö. Men Bor... är centralt och överkomligt i pris. Vi skulle titta på lägenheten.
Den gamle mannen var ensam på den inglasade balkongen. Den gamle mannens hustru låg på sjukhus. På hans nattygsbord låg Dennis Lehanes, Gone baby gone.
"Här ska vi aldrig bo", sa jag till Johanna när vi gickk ut, förbi tre fastlåsta rollatorer i trappen.

Borgmästargården är platsen där Håkan Sandell växte upp två år äldre än Torbjörn Flygt. Håkan Sandell är en poet som sjunger och man kan (om man är på det humöret) ta det för Glenn Killing.
Jag väljer att ta det på stort allvar, och njuter.

Det är sent på natten och jag får inte fyr på min lånade cigarett med min stulna cigarettändare.
"En gång hörde jag Torbjörn Flygt berätta att han satt på biblioteket en hel sommar, tre månader, för att forska om sin egen barndomstid, för att skriva Underdog. Det är konstigt, tycker jag. Om man måste forska för att skriva om viktiga saker i sitt liv, borde man nog skriva om något annat. Han hade inga papper att läsa innantill från(det har inte Björn Ranelid heller) Han tycker nog att spontanitet kommer från att man lärt sej sin läxa utmärkt. Få ett äpple av läraren."
"Jag minns att han var en forskare redan som nioåring", sa Håkan Sandell.

Jag tycker att Torbjörn Flygt är en skicklig författare. Men det finns alltid skillnader.
Jag har träffat Torbjörn tre gånger. En gång i Lund när portugisiska ambassaden bjöd på buffé. Nästa gång i affären när jag gratulerade honom till Augustpriset och han hade svårt att minnas mej. Den tredje gången på min sista operaföreställning, inbjuden av Kultur Malmö. Alla gångerna har han uppfört sej exemplariskt. Jag har inget ont att säga om mannen.
Men, överallt, det finns alltid skillnader.

4 comments:

Anonymous said...

Det slår mej, jag har träffat Håkan Sandell tre gånger också. Fast det är inte sant. Men jag har glömt några av gångerna.
Precis som jag har glömt att jag har träffat Torbjörn Flygt några gånger till, men jag ser dåligt eftersom jag skiter i att använda mina glasögon, och när jag kisar och tror att det är han, så är han lite dålig på att bekräfta, på att hälsa.
Håkan Sandell hävdar att han sagt till vår gemensamma förläggare att hon ska vara rädd om mej, den siste i sitt slag, att skriva om människor som människor pratar. Det är märkligt.
Vid Citadellet i Landskrona lärde sej Håkan bokbindningens svåra konst (antar jag). Han blev bekant med Sven Ståhl som har ett antikvariat i Lund numera.
Och Hajen, och några till ...

Anonymous said...

Hm, synd att man missade den uppläsningskvällen!

Jonas Bergh said...

Om det är Voltaire så pratar jag om Voltaire. Om att jag inte tycker om vad du säger, men gärna slåss för din rätt att säga det.
Det gäller alltså inte att jag tyckte att du skrev något dumt, Jakob. Det gäller den mycket fascinerande människan Håkan Sandell, hans prat om måleri i Holland från femtonhundratalet, och så mycket annat.
Egentligen: Jag förstår inte allt du pratar om, men jag äslkar att höra dej säga det, med den intensiteten.

l.t. fisk said...

Du är den siste i sitt slag. Det är vackert sagt. Och det är nog sant.