Wednesday, March 21, 2007

No swimming in the rain

Mycket att stå i nu dom här dagarna. Eller, jag sitter mest framför datorn och får ihop det sista till romanen. En sorts prosapoetiskt pussel.
Så idag är andra onsdagen i rad som jag inte är på Kockum Fritid och simmar och badar med fru och dotter, för er som undrar. Jag saknar det. jag kan till och med bli lite sentimental när jag vet att dom är där nu, och inte jag.
Men den förste april skickar jag iväg manuset. Kan man lita på det?
Den andra april åker vi till Paris och sen blir det påsk. Sen ska jag cykla som vanligt men simma mer hela resetn av våren. Om det nu inte kommer för mycket gäster från den Aqvakul och stör med andra regler.

Mycket att stå i, det prosapoetiska pusslet.
Men varje dag tar jag lunch mellan tolv och ett för att se två avsnitt av Floyds matresor som TV8 sänder. Första gången jag blivit glad för att man bytt bort TV6/ZTV inom vår tråkiga bostadsrättsförening.
Floyd är en fröjd. Han har betat av Frankrike, Skandinavien och äter sej hastigt genom Asien nu, med sina schalottenlökar, vitlökar och tomater.
Själv åt jag gårdagens soppa på köttfärs, rotselleri, palsternacka, vitkål, purjolök, gul lök och morötter. Klassik, fast kanske inte vitkål som gav en söt smak av Asien framför teven.
Och nu sitter jag här igen, skriver roman för ER skull, kanske.
Och just nu sjunger Gram Parsons och Emmylou Harris en låt som jag inte minns namnet på. Men den har inget med Rainbow att göra, och nån sån får vi knappast se idag ändå. Men man får hänga i.
Sleepless nights, kanske.

3 comments:

Daniel said...

Det låter som fina och slitsamma dagar, då behöver man kanske Gram och Emmylou. Det är en jävla fin bit. Sleepless Nights.

Anonymous said...

Ja, det är faktiskt sköna dagar. Lite stressigt men på ett okej sätt, jag vet att jag har min bok, det är bara det sista.
Fast sen kmmer ett ganska rejält redigeringsarbete. Men sånt är kul, när man bara filar, och stryker, och lägger till. När man vet att man är hemma, bara gör allt bättre, närmre det man vill ha men aldrig får.
Gram Parsons är nästan för smörig ibland, men vacker, och rå på nåt konstigt sätt.
Jag gillar den när mamma rejoicar med the angels.
En blandning av dansband, Plura och Dan Andersson och snoa, kanske.

l.t. fisk said...

Good luck. Med boken.