Bakom idyllens fasader

När jag började sjuan började jag på Västervångskolan, adjö till Borstahusskolan. Plötsligt var vi snobbklassen. Plötsligt var några av mina kompisar från hockey- och fotbollslaget andra personer.

Jag har alltid inspirerats av, högaktat, älskat, skrattat åt, Loranga, Masarin och Dartanjang. Nu lyssnar jag på Barbro Lindgrens söner, Bröderna Lindgren. Två fina barnskivor. Olle Ljungström och Mattias Alkberg är två av många gästsångare/sångerskor.

Jag var på Pumphuset igår. En kvinna som gick från Borstahusskolan till Västervångskolan ett antal år tidigare än jag, berättade en motsatt historia, att hon var en skitt sillastrypare eller liknande.
Europa snodde kunskap från arabvärlden. Europa koloniserade i stort sett hela världen, vill ha vill ha vill ha. Bara ta bara ta bara ta.
Den självgodes självklara rätt att alltid ha rätt.
När islam försökte integrera med kristendomen, då man härmade våra kyrktorn när man byggde minareter. Fick man inget för det.
I Schweiz upphäver man religionsfriheten.
Kapitalismen stänger dörr efter dörr, inskränker liv mer och mer.
Den liberala världen, dom liberala värdena tenderar att ... stänga dörr efter dörr, inskränka.

Och hur är det nu med allt som görs idag. Gjordes det inte också igår.

"Någon gång kastade Peder och jag stenar på bilar. Någon gång stannade en förbannad bilförare och jagade oss.
I idyllen på sjuttiotalet med välutbildade föräldrar.
En vinter upplät man en liten gräsplan på skolgården för snöbollskastning. Jag och Pulan gick nog i trean, var med dom stora grabbarna när vi bombade halvtiobussen in till stan. Vanliga snöbollar, isbollar, bollar med sten i. Vi sprang och gömde oss bakom oljetanken när busschauffören stannade och rusade ut.
I idyllen på sjuttiotalet med svenska förldrar."

Det var ett utdrag från Mer Blues från Landskrona som alltså firas lördagen den tolfte december. Bibblan i LA 11-14 och Inferno från 19.