Sunday, October 22, 2017

Jag fastnar i Dan Turéll

Det strålar stjärnor i hösten. Det blåser inte idag. Du är inte hos mej nu. Båtarna är upplagda på land.
Det strålar från Köpenhamn. Det är mörkare nu. Där är en ensam mast längst ut på piren. Det gungar inte idag. Du är inte hos mej nu.
Du brukade prata om båtar. Du pluggade till dej något certifikat. Du har aldrig seglat. Jag blir sjösjuk av stillheten här. Jag cyklar förbi ett träd. Det är galet röda rönnbär. Jag blir galen av giftet här.
Det blåser inte i kvällen. Det är tågen över bron. Det är hålet i skon. Det är att jag tänker på Köpenhamn. Jag känner inte dej i det våta.
Vi gick på Istedgade igår. Hon var en bibliotekarie från Bröndby. Jag var inte kär i henne. Jonkarna drack öl utanför det stängda härbärget. Vi passerade en indisk restaurang på hörnan.
"Vi spisede der i aften." Hon hade en glugg mellan framtänderna. Jag visste inte varför hon ville följa mej till stationen. Jag var inte kär i henne.
"Där låg en bar på åttiotalet. Där hängde Dan Turéll."
"Jeg elsker Dan Turéll!" Sen tog jag tåget hem.
Det strålar stjärnor i höstens himmel. Det är söndag. Båtarna är under presenning. Allting måste slipas. Hålen måste tätas. Du är inte hos mej nu.
Svanarna flyter när de sover. Jag cyklar för att inte sjunka. Jag tittar upp mot himlen. Jag blir sjösjuk av stillheten här. Du är alltid hos mej nu.

No comments: