Thursday, October 19, 2017

Varje torsdag

Varje torsdag håller jag i en skrivarkurs för invandrarkvinnor. Det är inte helt enkelt men det ger mej oerhört mycket. Jag har hållit i skrivarkurser förr, jag är utbildad skrivpedagog. Men det är inte mitt huvudämne. Jag vill egentligen bara skriva böcker, och ha några uppläsningar ibland. Men jag lär mej så mycket. Idag var tåget till Helsingborg försenat. Jag blev försenad. Och redan när jag cyklade från Limhamn till Triangelns station var jag trött och sur, sovit för lite och regnet. Jag brukar jobba på nätterna. Jag tycker inte om att gå upp klockan halvåtta. Men det är en sådan glädje på den här kursen. Och idag var det många som skrev om Bagdad. Bagdad, tänker vi västerlänningar, är krig. För flera flyktingar är det sorg och saknad, att inte kunna komma tillbaka till den plats de älskar. Det finns en missuppfattning bland de många svenska rasisterna, att folk flyr för att bli rika i Sverige. De flesta flyr för att de måste. De lever i en ständig saknad, efter föräldrar, vänner, män, fruar, barn, platser de tvingats lämna. Du, svennerasist, skulle ha hört de historier jag fått höra. Att leva utan sin man i åtta år, för att han var tvungen att fly, för att man inte har råd att följa efter, barn som mister föräldrar. Sen kommer de äntligen hit och får återförenas. Och de gör väldigt mycket, för att försöka anpassa sej till det nya landet, för att det är sådana människor de är, och starka och stolta. Samtidigt som de bara längtar hem.


No comments: