Rapport från över gatan.

Nu skriver jag om snubben som älskar Stones. Som jag brukade prata med på kinakrogen. Eller inte om honom, jag skriver om en påhittad person. Jag är inte på kinakrogen nu. Det regnar ju och jag går långsamt. Jag har inte varit på krogen på fem veckor. Men jag skriver ganska snabbt. Nu skriver jag om en hal stege mot ett gult hus, upp mot julgirlangerna som hänger över gatan. Det hänger ett par skor där också, fastknutna i varandra, det är dem som huvudpersonen ska försöka få ner. Det regnar, mörkret kommer, han har inga reflexer, men det skiner i hans ögon, kanske är det galenskap. Kanske är det insikt. Jag får se när jag blir helt klar, delar är bara skisser än, häften inskrivet i datorn. Det är en novell. Jag hoppas på en ny bok till våren, jag tror att jag har lite mer än en månads jobb kvar.  Som det lutar nu blir det som en liknande bok som vårens Jag fastnar i Love will tear us apart (hybridroman), jag gillar det sättet. Att det blir som en platta, korta och långa låtar, rytm. Två eller tre teman som går igen, något som håller ihop. Jag tänker på Claes Hylinger, han har ju skrivit sådana böcker, fast i ett annat tonläge. Det var alltför längesen han kom ut med något. Det kanske inte blir mer från hans penna. Han är sjuttiofem. Vill du köpa någon av mina böcker så hör av dej, nämnda Jag fastnar i Love will tear us apart t ex, eller Mord, eller någon av bluesböckerna som jag gjort med Thomas.