Kulturnatten LA, Galleri Björne, fredag, 18-22

Jag kommer med min sextonde bok i början av nästa år, då blir det halabaloo. Men redan under Kulturnatten på fredag kommer jag till Landskrona för att prata om mina böcker och signera, kanske läsa ur dem. Det är hos min kompis Soffan, Sofia Björne på Galleri Björne, Gamla Kyrkogatan 21. Det börjar 18.00
Det rätt många landskroniter som hör av sig då och då och vill köpa mina gamla böcker, särskilt de som handlar om stan, därför tar jag med mig några ex av olika titlar och kånkar dem på tåget från Malmö. Jag är ju ändå på Kulturnatten varje år, som "artist" eller publik.
Flera böcker är slutsålda, men jag kommer att ta med mig, och prata om b la den senaste diktsamlingen Jag letar efter halsband, och några av Bluesböckerna som jag gjort med fotografen och kompisen Thomas H Johnsson, samt Deckaren Mord som till viss del utspelar sig i Borstahusen och Landskrona, och genombrottsromanen Och fortsätta vidare bort som på ett personligt sätt skildrar människor från Landskrona under mer än femtio år.
Blir det läge kanske jag läser lite ur böckerna, men annars blir det bara samtal och lite business, det blir alltså på Galleri Björne. Soffan som har galleriet och jag är gamla kompisar, jag har till och med skrivit en roman som till stor del bygger på historier som hon har berättat, även om jag sen förvrängt dem, boken heter En sång för Sonny och Karola, men den är slutsåld, den får du leta upp på bibblan, eller som e-bok hos Wahlström & Widstrand.
Jag har några andra böcker också, Sju månader, Alltid denna förbannade jakt, Till Killor with love (noveller), På väg till Charlotta Anderson (sista delen i Landskronatrilogin), kommentera här om du är intresserad eller mejla jb23@spray.se, så tar jag med dem också, men jag orkar inte bära hur mycket som helst.

förnärmade, kränkta och ilskna

blåsten nu
hur den tar över flygplanen
allt som vinglar
kommer du med
jag cyklar på min stulna cykel
den rullar rätt bra
alltså, där flyger en albatross
jag har stulit så mycket
jag har förlorat
han pratar om Syndikalisterna
han har sitt ärr i pannan
jag tänker på Fogelström
Stockholm på artonhundratalet
i Limhamn pratar man om bilarna
om de nya husen
om att alla måste ha bil
om att varje familj måste ha bilar
om ingen plats för någon annan
jag har mitt ärr i magen
jag cyklar på min stulna cykel
den rullar bra genom vinden
kommer du med
jag stannar vid vågorna vid havet
ett flygplan stålgrå i luften
det kommer att bli mer turbulens
alltså, där kommer en haj
det kommer underifrån
haven blir galna av maskinerna
det kommer att bli mer turbulens
av allt du måste ha
av alla dina bilar och biffar
av alla ställen du måste flyga till
jag tänker på Gustaf Rune Eriks
Stockholm på trettiotalet
kommer du med
nä, jag trodde inte det
du spyr över flygskatterna
som att världen blir renare då
ingen bryr sej ändå
jag cyklar på stigen vid havet
de har bytt namn från avlopp till utlopp
som att världen blir renare så
som att skiten blir rosa då

Ny bok

Under nittiotalet fanns Tidskriften Serum. Där publicerade jag mej rätt ofta. Jag var även med på flera av deras härliga uppläsningar runt omkring i Malmö. Till och med spelade vi med bandet Jonas Bergh och Kamraterna under en Malmöfestival som Serum arrade. Det var Tomas Klas Ekström och Mårten Melin, och Tomas Åkerfeldt, Anna Jörgensdotter och Jonas Svensson och kanske någon till, som drev Serum i flera år. De hade även bokförlaget Fakir som gav ut min lilla tredje bok Så enkelt i solen 2001. Serum la ner, det är svårt att få dedikerade undergroundtidskrifter att gå ihop. Att jobba ideelt för att få ut bra litteratur. Men Tomas, som också är formgivare, har hela tiden startat nya projekt. Så när jag skulle ge ut min första bok på storförlag tryckte jag rätt hårt på att han skulle göra omslaget till Och fortsätta vidare bort. Och det gjorde han med den äran. Nu har han Venaröd Förlag. Och det är väldigt roligt att berätta att min nästa bok kommer ut där till våren -18. Det ska bli kul att jobba med Tomas igen. Det är kul att jobba med människor som brinner för litteratur. Jag tycker inte att jag skriver smala böcker, men kanske lite krävande och svårsålda. Och den här är en blandning av prosadikter, dikter och noveller. Alla handlar om Jonte Sten. Det är en sammanhållande historia, en fortsättning på något sätt, jag har skrivit om Jonte Sten förut, han tenderar att dyka upp, kanske för att vi bär visa likheter i våra livshistorier, att berätta om en människa som kämpar och gör fel och gör rätt. Jag skickade den inte till några större förlag, det gör jag kanske med nästa bok som är mer mainstream. Men jag trivs med att komma underifrån. Jag har bara visat den för tre personer, två idealister och min flickvän. Men du kommer att tycka om den, den är rik,  djup och lättläst, en bok att läsa flera gånger, så håll utkik, jag kommer att tjata om den mer senare.

Litteratur på riktigt

Om du är intresserad av litteratur. Alltså, bra litteratur, på riktigt, som inte bara underhåller, som stannar kvar i flera år, som du återkommer till gång på gång. Sluta då tänka på vad som ska sälja. Det är ofta inte litteratur, det är ofta platt spekulation, det är ofta dansband. Och det kan vara bra ibland, men väldigt sällan. Jag tycker om att dansa. Men det är inte litteratur. Du måste gå din egen väg. Du måste veta vad du vill skriva, du måste veta att varje ord är viktigt, densitet. Du måste gå igenom manus gång på gång och skita i vad någon annan ska tänka. Du måste veta vad du vill. Och är det att tjäna pengar så skapar du sällan litteratur, du skapar bara underhållning som jag har glömt imorgon, du blir kanske rik, bli det då! Inte mej emot, grattis! Men jag pratar om litteratur som stannar kvar. Bodil Malmsten, Inte med den eld jag har nu, finns hos mej varje dag. Klas Östergrens Ankare. Det som spricker. Det som MÅSTE berättas, det finns i all bra litteratur, Kjell Westös romaner om Helsingfors, Birgitta Stenbergs desperata skrikande. Och den fine Per Hagman. Dennis Lehane. När Ulla Sjöblom sjunger Lars Forssell och Sonja Åkesson. Lena Nyman. Och givetvis Tony Samuelsson och Kristian Lundberg och Petra Mölstad, Anna Jörgensdotter och hundra till. Jag sysslar inte med litteratur. Jag sysslar med film och blues och jazz, med en gnutta punk. Det blir svängiga böcker. Välkommen till min blåsiga värld.

Musik

Jag lyssnar på Thåströms nya platta. Den är bra. Vissa låtar är väldigt bra, Bluesen i Malmö till exempel.
Jag tänker på Ulf Dageby och hur ensam jag var i Jönköping när jag pluggade där i slutet av 80-talet. Men jag träffade Ulf. Han bjöd på en öl och jag berättade att vi spelat in Men bara om min älskade väntar (innan Thåström och alla andra), hur jag älskade Barn av vår tid och alla de andra sångerna, men just då, älskade jag mest John Carlos, det berättade jag för Ulf. Han verkade gilla det, eller att jag bara var en halvpackad tjugoåring i nåt öltält.

Svanar

Du måste gå den vägen. Du kommer inte undan. Där är svanungarna igen vid havet. Men alldeles vita nu. Du måste gå.
Kommer du ihåg när de var grå. Mopeden ligger kraschad på vägen. En buss har kört rakt på. Hans ljusa hår blir rött.
Svanarna är lugna.
Kommer du ihåg när vi var små. När vi balanserade på stenarna vid havet. Minns du svanarnas ruvningsplatser. Hur det väste och attackerade. Hur de skyddade sina ungar så.
Ambulansen kommer. Jag tänker på mina barn och min rädsla. De sover tillsammans nu. Jag vill att de ska vara fria att gå.
Minns du tonårsdagarna. När Joy Divisions frenesi, om ångest och att försvinna, var något att inte nå, och sen in i ett liv av grå.
Och in i ett hus.
Och in i ett rum.
Så hamnade vi där ändå.
Och lyktorna från Köpenhamn. Hur tystnaden aldrig tar slut. Allt du aldrig kan nå. Att dörren är låst och du hoppar ut genom fönstret. Och du stukar din fot när du landar.
Men du landar och du kommer ut.
Minns du svanarna då.
Att vara helt tom.
Att ändå inte kunna gå.

Tjugoandra september

Jag badade i havet igår. Det var sol men en rätt kall vind. Fast havet var inte så kallt, femton kanske. Jag simmar tre eller fyra dagar i veckan, på Kockum Fritid. Jag är hemma nästan prick fyra varje eftermiddag. Då pratar jag via Skype med min flickvän i Singapore. Jag saknar henne. Jag har skrivit klart en bok, en hybridbok, prosadikter, noveller, dikter, en röd tråd. Jag har rätt kass med pengar. Jag kommer nog att hinna skriva klart romanen i år. Sen har jag en gammal som jag ska fixa till. Snart börjar skrivarkursen jag ska hålla. Jag hoppas att jag ska kunna bada i oktober. På söndag ska jag nog se Landskrona BoIS, med Windy, vi såg Niels Jensen på Victoria förra helgen, det var märkligt och bra, tonår tillbaka och fördjupade, underhållande allvar, som jag alltid försöker syssla med. Jag vill verkligen ha ut den här boken som jag skickat till två förlag, i år, vi får se. Jag tycker att den följer en röd tråd, eller tre, men ändå en. Jag tycker att den håller ihop. På måndag åker jag till Stockholm. Jag ska läsa med Megafon/Den Blinde Argus-gänget på Stockholms Stadsbibliotek (18.00 för den som är intresserad, jag är ganska säker på att det är gratis, men det kostar lite att använda huvudet). Det ska bli kul. Mest tänker jag på mina döttrar och min flickvän, på hur konstigt och självklart det är att prata via Skype, jag hade aldrig gjort det innan hon flyttade till Singapore, jag är så gammalmodig i gamla kläder, att vara så nära och fjärran. Att inte kunna röra. Det var verkligen härligt att bada i Öresund igår. Min yngsta dotter har börjat på en konstkurs, det gläder mej, vi cyklar till Chokladfabriken varje tisdag. Sen sitter jag på Ölis mellan fyra och fem, medan hon skapar. Om du vill köpa några av mina böcker kan vi bestämma träff där.

hösten

när du ser när de sänker sej
när du är där de sjunkna har sjunkit
kan du några bra poplåtar då
jag träffade Klara på perrongen
hon har skjutit sej
hon har blågröna vener
kan du några bra poplåtar då
jag pratar om väder
jag pratar om människor utan värme eller kläder
när du är där det sänker sej
när Klara hulkar i natten
jag försöker alltid skriva sången
hur det reser sej en staty
jag ligger under tågen
hon har inga vänner
hon har vänner långt härifrån
det är vatten
det är vatten
det är några av dina spänn
det är natten som blir svart om natten
kan du några bra poplåtar då

Världen

djuren rymmer från cirkusen
du ligger under stolen
försöker gömma dej där
en jättegammal fågel
märker hur rädd du är
det fräter i jorden från solen
måsarna attackerar borden
alla korvbröd som lämnats där
du ligger som ett foster under stolen
du kommer inte ihåg
en jättegammal fågel säger:
"kommer du ihåg"
då minns du allt vi brände

Kulturnatt i LA 13/10

Fredagen den trettonde oktober är det Kulturnatt i Landskrona. Då ska jag vara hos Soffan, hennes galleri, Björnes galleri. Om det blir bra läge ska jag läsa några dikter. Annars sitter jag bara och snackar och säljer böcker och bjuder på vin. Björnes galleri startades av Soffans pappa, många av hans grejor finns där. De är ofta fantastiska. Det är folklig underground i Landskrona. Utan att fråga någon om lov. Välkomna!

Orsa

bland alla kassettbanden
jag är från en annan tid
någon blinkar från ett fönster
någon är vaken i natt
jag är från en annan tid
som det jag skriver på mina händer
någon blinkar från ett fönster
jag lyssnar bara på musik
jag längtar efter att åka skidor
någon blinkar, jag hör ett skrik
det är stopp i min hjärnas mosaik
det rinner åt alla håll
bland alla kassettbanden
vi cyklade vilse i Halland
något blinkar, jag hör ett skrik
jag vill bara åka skidor
jag vill basta med henne i Orsa
det rinner åt alla håll
alla människorna som dör
och jag och min freestyle som surrar
alla mina blandband
jag vill sitta i köket i Orsa
jag vill vara i hennes land

Hans Alfredson

Jag kan bara säga att när jag skrev Och fortsätta vidare bort utgick jag mycket från rörelseidkare Malte Lindeman på Kiviks marknad och filmen Den enfaldige mördaren. Sen finns det en massa annat också. Jag kände inte Hasse Alfredson, men han verkade vara en bra människa. Han var 86 år. Många dör då. Men det är ändå väldigt sorgligt. Jag minns bussresorna med hockeylaget när vi lyssnade på Lindeman och Iron Maiden. Det är lekfullheten och humorn, humanismen, engagemanget, och inte minst svärtan. Det är Äppelkriget. Det är värdigheten och omtanken. Tack så mycket.

Förbjuda tiggeri

De rika får ont i magen, känner sej illa berörda av tiggarna. Det är så jobbigt att gå förbi utanför affären. Du får lite ont i magen medan oxfilén ruttnar i din mage, medan din ruttnande hjärna ruttnar. Så vi måste förbjuda, för tiggarnas skull. Vi måste sätta press på Rumänien och Bulgarien. Kan man inte göra det ändå, med tillåtet tiggeri. Medan ni tigger om skattelättnader. Hycklare. Vellinge. Och Moderaterna. Och Sverigedemokraterna. Hatarna. Egoisterna. Ni utan empati. Och Torkild Strandberg i Landskrona, givetvis. Jag skulle vilja förbjuda själviskhet och dumhet, snålhet. Du behöver ju inte ge, och det gör du ju inte ändå. Du bara fortsätter gå. Snålhetens väg. Utan att se det väsentliga i att vara människa. Slirar runt i kyrkan någon gång, och tycker att Jesus är en prima kille.

Septembers första rapport

Klipper septemberbadet första dagen. Jag brukar klippa oktoberbadet också. Men vattnet har ju inte blivit uppvärmt i år. Vi får se. Det får gärna bita, men inte vara en plåga. Det var en vacker dag idag. I dessa konstiga dagar. Anna övernattar hos kompis. Då äter Elsa och jag alltid sushi. Hon är bra, sushikvinnan på Järnvägsgatan i Limhamn. När vi bodde på Järnvägsgatan. Det var en annan tid, vi flyttade därifrån för tio år sedan, just idag, Anna var två månader. Till radhuset. Vi hade haft våra kriser och tagit oss igenom dem. Sen blev det ändå som det blev. Man kan verkligen glida isär. Man kan kämpa för att inte göra det, eller att åtrån försvinner. Men vi hade inte den kraften, igen. Men jag vill säga att vi genomgick en lycklig skilsmässa. Jag är samma men en annan. Och jag längtar efter ett septemberhögtryck. Jag längtar efter att denna oro ska försvinna, så att jag vågar flyga till Singapore. De har två pooler där hon bor. Frukostbuffé. Det får gärna bita, men inte vara en plåga. Det är tio år sedan vi flyttade till radhuset där det fanns en råtta, vindruvorna som ramlade mot marken. Sen försvann den. Jag är en lycklig man med en faiblesse för spleen och sentimentalitet. Det blir så när man skriver böcker med många egna och andra näras erfarenheter, man lever en del i då. Men jag saknar inget, jag ångrar några grejor, när jag svikit andra. Men för övrigt tittar jag framåt. Det får gärna bita, det är jag van vid, men inte vara en plåga.

Janne "Loffe" Carlsson

Jag gillade Janne "Loffe" Carlsson. Han var en lirare, vad jag förstår, en gamäng. Jag har inte lyssnat särskilt på hans musik, men har förstått att han var en fantastisk trummis. Tyckte kanske inte hans TV-shower var så kul. Men jag gillade honom. Han var bra i Någonstans i Sverige. Men framför allt, för att han fattade en annan lirare och gamäng, Stig "Slas" Claesson. Janne "Loffe" Carlsson hittade humorn och allvaret i de böckerna, när de blev film. Respekt.

Lägesrapport, augusti

Det har varit en konstig och trött augusti. Med omställningar i livet. Förändringar. Människor som dött och brutit upp från förhållanden. Jag som försöker hitta nya rutiner, jag behöver ramar att vara fri inom, jag behöver vissa rutiner för att kunna jobba och fungera. Det börjar lösa sej, men det har varit rätt svårt. För att vara den kallaste sommaren på 155 år, har jag ändå lyckats bada normalt. Senast igår. Det var arton, kanske nitton. Och jag har lyckats sammanställa det första av två manus. Det är lite jobbigt att ha ett förhållande med någon på andra sidan jorden, sex timmars tidsskillnad. Men det får man ta. Idag var det fotbollsträning. Min dotter hjular ibland mer än spelar boll. Det är okej, tycker jag. Idag blev i alla fall ett jobb i höst klart. Så jag kanske klarar mej den här gången också.

Den Blinde Argus Revisited

Under den första halvan av nittiotalet blev jag publicerad i en del antologier och tidskrifter, mest noveller. Och när Den Blinde Argus skulle ha avskedsparty, -95 tror jag att det var. Blev jag inbjuden till den stora uppläsningsfesten på Mosebacke. Jag läste en novell om en förälskad ung man. Jag skulle ta tåget till Stockholm men Janne och jag hade somnat lite sent och jag vaknade för sent. Min mamma hjälpte mej att fixa en flygbiljett och jag kom i tid. Arne Johnsson var där, Bob Hansson, och du var väl också där Pär Hansson? Och Annika som jag sen tror skrev den fina biografin över Lena Nyman, men det är jag inte helt säker på. Helena Looft.
Ja ja, sentimentaliteten och nostalgin.
Thomas C Ericsson och Andreas Björsten var så klart där. Och Ola Lindvall och Jan Hjalmarsson.
Och nu när jag tillfälligtvis inte längre bor tillfälligtvis i Stockholm. Så blir det en sorts revival. Och jag har ju aldrig varit redaktör eller nåt hos Den Blinde Argus. Men de gav ut min senaste bok Jag letar efter halsband och jag känner mej alltid hemma där, och imponerad av passionen för litteraturen, poesin.
Ja ja. Jag har nyss bokat resa och hotell. Ni stockholmare eller turister eller fans. Vi kommer att vara på Stadsbiblioteket i Stockholm den 25/9, 18.00. Kom dit! Så ska ni få höra lite ny bra stuff.

ovanför gatan

hur är vädret där i Asien

jag har svårt att sova här
jag vill vara vaken när du är vaken
det var när jag tittade ut genom fönstret
det var hon med en sorts kruka
du vet, blomsteraffären nedanför
jag vill vara vaken när du är vaken
hur är vädret där i Asien
det var mitt i natten det med krukan
kan man skrika genom glasen
kan man sträcka ut den blodiga handen
men måsarna skriker sej in
sen fastnar jag i countrylegender
vad lyssnar du på i Asien
jag skriver för att jag är rädd
jag vill vara vaken när du är naken
så klockan är tre på natten
när hon kastar krukan genom rutan
jag vet rätt lite om blommor
men affären verkar ha ett bra sortiment
jag vill vara naken när du är naken
hur är vädret där i Asien

Jag fastnar i John Prine

Allt som försvinner i sjön bland träden. Hur råttorna bara försvinner. Hur du inte hinner se.
Ska vi gå dit ändå.
Ska vi våga det vi inte vågar. Där borta kommer broarna med bilarna som kör. Där borta dundrar det. Härinne i mitt huvud. Reser vi ett minne. När allt annat försvinner.
Ska vi låtsas att vi inte hör.

 

augusti

där jag brukar bada
det är alldeles tomt
fast en flotte
och några svanar
jag flyter i det havet
medan flygplanen landar eller försvinner