Friday, February 15, 2008

Driving around the countryside selling Loke Martinzon-skivor

Dimman kom först och försvann. Tåget över bron, tagada tagada, med bjälkarna ivägen. Nörreport Station. Brooklyn och Nyhavn 17, flera rader, mera prat på pappret. Nya korta kapitel. Hviids vinstue. En med rostbiff, en med leverpastej och en med skinka och den där majonäsiga äckliga dressingen som man kan föra bort med ett rakblad eller en vass kniv.

Kniven i benet. Foten som värker. En sten i skon. Den där imbecille krönikören som vet allt efter en persons tredjehandsinformation.
Du vet inte ett skit om min stad!

Boden. Knoget. Det som ska vara rent som kristall men inte sterilt. Säga exakt det som ska sägas. Jag ska starat en journalistskola. Tyst i klassen, ut på fältet i några år. Släpp den knutna näven och försök ta dej in.

En annan dag. Tåget till Helsingborg, den stora färjan över. Rostbiff igen. Den rökiga biljardkrogen där solen tar sej in och gör allt dammigt. Här kan jag inte sitta. Borgerkroen, några rader blev till stycken.
"Vad vill du", sa hon.
"Segla", svarade han, iväg ...
Nya sundsbussen. Räkmacka och runda bord och barstolar.

Tåget till LA. Inga bomber. Bussen med svartmuskiga pojkar och män. Svenska flickor. Några skrattade andra pratade i telefon. En hade alldeles nya vita gymnastikskor.
På med värmen i kolonistugan. Slumrade en kvart med mössan på. Vaknade av kylan. Ut i solen. Upp på cykeln. Under trädet hänger gungan kvar. Och din baddräkt låg kvar i ekan.
Evert, jag är ju din son.

Akropolis och polisbilar. Människor som går på stan. Mats sitter på kåken igen. Han från Bandidos kan låna ut trettiotusen. Två månader. Det är ingen lekstuga.
Utlänningarna jobbar, startar nya företag. Dom har inte tid att ta hand om sina barn. Fyra eller fem hedersmord på tio år. Fyrahundra svennemord, mannen och kvinnan inne i lägenheten. Ja ja, bara var och en sköter sitt. Men balkongen, där går gränsen. Polisen jobbar efter två teorier. Men storebror är lika skyldig som dom oskyldiga i Danmark. Dom som inte skulle mörda. Men vafan, kiunde vi utrota judarna så kan vi väl utrota muslimerna. Först hänger vi ut dom. Sen hänger vi dom.

Cykla efter mörkrets inbrott (ha ha) två gånger. Oskadd. Radio på finska på bästa sändningstid. Lek med tanken. Radio på arabiska på bästa sändningstid.

Morgon och sol som bländar i havet i Borstahusen. Jag cyklar förbi försiktiga torskfiskare. Jag köper två tomater. På Kanarieöarna importerar man manipulerade tomater eftersom pensionärsturisterna tycker att dom inhemska stora gulgrönröda ser skitiga ut. Visst ska vi ha Afrika, men Afrika ska vara rent och som vi. Ändå tvättar inte danskarna händerna efter urinoarbesöket, kritar in kön bara, stöter. Stöter bort och ner.

Ordet integration har nu officiellt bytt namn till assimilation. Varför ska vi behöva medverka.

2 comments:

Anonymous said...

Trägen vinner, det är bra att du låter, bökar, så att dom hör. Egentligen är det nog inte speciellt för dom här delarna av landet men jag hade inte stött på så mycket öppen rasism innan jag flyttade till skåne, till malmö. Gubbarna som dricker öl på Gustav Adolfs torg ropar efter mammor med slöja och deras barn, grannarna i trapphuset pratar om muslimer, om zigenare, om att det är därför det är så smutsigt här. Men det är nog inte så enkelt som landsänden, kanske är det tiden, tyvärr är det inte enkelt. Det kanske inte ska vara enkelt.

Anonymous said...

Jag tror inte att skåningar är mer rasistiska än andra. Men det är ett annat tonläge, till viss del beroende på den skamlösa debatten i Danmark. Och till Skåningarnas försvar: det är ett mycket mer påtagligt problem än i till exempel Stockholm, där allt är mer segregerat.