Wednesday, August 12, 2009

Berg är till för att flyttas?

Billy Bragg är från Landskrona och du skulle sett hur ljuset föll in en halvtrappa ner, på allt det bruna och det som skulle kunna vara ett dansgolv.
Det var ett dansgolv för längesen, ett mindre kapell spelade och man hörde kärvheten och den hårda humorn bakom fasaden av glättig brännvinspolska och sjömanshistorier.
Fast det var i källaren. Nä.

Venbåten, den gamla, och det var ett magiskt skimmer igår när vi var på väg hem igen. Geten som Elsa matat med äppelträdets grenar grät av hunger, tillbaka till dom taggiga björnbärsbuskarna igen.

Jag sitter och saknar Bengt Westerberg när jag läser om kravliberaler och den utdöda socialliberalen, och i dessa bibliotekskandaltider tittar jag på skivan av Paul Westerberg som jag köpte för en tia på Limhamnsbiblan förra veckan.
Slänga böcker. Kreti och Pleti skriker och är rädda att alla Keplers och Larssons och Mankells och Läckbergs ska ryka all världens väg.
Sällan hostar hackspetten.
Böcker som inte varit utlånade på tio år. Det handlar det om i första stadiet. Bara så vi vet på vilken sten vi spottar.

Jag är mot överdriven bokgallring. Bara så att ni vet. Jag är heller inte så säker på att jag önskar en scen (det finns ju faktiskt två "rum" som används för framträdanden redan) och en restaurang. Allt förändras, men ett bibliotek bör nog inte gå alltför långt för att bli "allas" och populärt. Likriktningen i dagens samhälle är förbluffande otäck redan. Måste alla institutioner bli strikt kommersiellt ängsliga.

Charlie Chaplin på teve. Chaplins pojke. Humor och tragik och kärlek. Inte nostalgi. En dos sentimentalitet, möjligen.
Dit kan ni längta, ni ständiga motståndare till allt.

Själv skrattar jag åt Peter Apelgren när han berättar historier på youtube. När han är vissångare.
En annan underskattad sångare är Loke Martinzon.

Jag minns hur vi vaknade i en Renault i Västerviks hamn, för längesen. Det sluttade neråt och någon av oss hade kommit åt handbromsen. Vi han vakna innan vi hamnade i vattnet.
På vägen hem hörde vi två timmar Hassan på radion. Alldeles overkligt då. Sketcherna, busringningarna, och … musiken.
Det är alltså dit jag vill komma. Visst, man måste vara begåvad. Men … man måste ha koll, man måste ha kunskap. Det ä'r så man blir framgångsrik, i stort och smått.

Billy Bragg i hörlurarna och två halvtrappor upp håller Elsa och Anna låda. Snart ska vi gå några halvtrappor till upp och se piraterna ta över det enda vettiga fästet som fortfarande förstår skönheten hos ett dött träd, Gråen.
Det sista var en tävling. Ett lämpligt pris vore den där Pentagon-boxen. Om den finns.

No comments: