Thursday, November 12, 2009

Ensamstående mamma körde i 72 på 50-väg. Fick böter. Hennes pappa är förbannad. Mördare går fria, min dotter får böta.

Det ser alldeles stilla ut och Proclaimers sjunger så vackert och verkligen själfullt och det är så äckligt och smutsigt när jag tänker på stora delar av Vellinges befolkning, stora delar av Skånes befolkning, Sverige, Världen.
Så kunde vi inte göra då. Andra Världskriget var svek av dom ogudaktiga, samma saker idag och samma sorts människor hittar alltid samma tunna förklaringar och jag hoppas att ni slår och slår er för brösten där medaljerna och ordnarna sitter, slår nålarna in i köttet och blöder ut det onda.

Jag pratar inte om när Bruce Springsteen sjunger om när allt är party och alla vill och dom åker upp till den där sjön, och alla är crazy och wild och allt är ett mysterium, allt är livet.

Det ser alldeles stilla ut och det är en genomskinlig tavla i flera färger i fönstret inte alls olikt ett kyrkfönster, inte alls olikt ... verkligheten utanför. Den sorgliga, smutsiga förstörda.

Jag pratar om tjejerna Bruce Springsteen aldrig riktigt sjunger om.

Och jag hör hur dom pratar om verklighetens folk. Var är ni? Vad vill ni? Ni ointresserade. Ska alla andra rätta sej i den lealösa massans marsch mot den stora intigheten. Jag oroar mej för er. Trötta, tysta, ointresserade. Ni gnällsjuka idioter som har hittat ett taffligt sätt att slippa lyfta på häcken, spy galla på, fega anonyma kommentarer på nätet. Och ni tror att ni sagt den felstavade sanningen. Och ni tror ... jag vet inte vad ni tror. Nä, ut och julhandla med er, slå alla möjliga rekord i er fattigdom, ni som absolut inte har råd, skäm bort nära och kära och ägna inte en tanke, dröm inte en sekund om dom andra. Stäng ute allt som är av värde för andra än er själva.
Jag blandar ihop dadlar med meloner. Ni är ju trots allt verklighetens folk. Jag begär utträde från den verkligheten här och nu.

Jag pratar om henne du såg på macken igår, hon som inte såg ut som horan Julia Roberts spelar, hon som såg ut som en riktig hora, hon som gick några klasser under dej i skolan, hon som var söt, hon som inte värdigt stiger in i en bil nu, hon som är sliten och allt är sminkat till något annat. Han som är äldre och startar bilen, en låt med Bruce Springsteen, om frihet.

4 comments:

Sammy said...

Skönt med någon som vågar tycka vad som är rätt och fel, och inte bara konstatera ...

jonas said...

Ja, så är det nog.

jonas said...

Ja, så är det nog.

l.t. fisk said...

Jag bär också utträde ur medlemskapet i Verklighetens folk. Tack och godbajs.