(det måste göra ont ibland.)
förlagen: färre redaktörer får jobba med det de vill, större krav på lönsamhet, färre egensinniga böcker, större krav på likriktning, bristande tålamod.
(det måste vara svårt ibland.)
avsaknad av stil (nä, du kan inte gå den vägen där ingen eller få har gått, inte gå din egen väg).
(det måste göra ont ibland.)
onyfikna nya författare som vill bli kända, som vill tjäna pengar, som tror att vägen går genom att passa in i mallen, skickar manus till lektörer (ett bra jobb idag, privat lektör) med uppdrag att hitta en passande kostym (en sån du kan hitta på H&M, men H&M finns ju redan!).
(ah! nu är det feelgood som gäller, häng på tåget, nu är det kvinnliga Pippi Långstrump-deckare, osv ...)
åh! jag älskar böcker som verkar i en tradition (det är inte det som är problemet), en tradition av kärlek till litteratur, som något som kan stanna kvar långt bak i medvetandet, som poppar fram när du sitter på bussen, står i duschen, går på smala broar med rangliga brädor.
(och nyfikenheten, måste jag prata om nyfikenheten.)
åh! överallt finns dedikerade människor.
ack! om de bara fick chansen att lite mer ... verka.
(det måste göra lite ont ibland.)
man brukar prata om förr (ja, somt var bättre förr), när en författare fick fem böcker på sej att växa, backad av ett nyfiket förlag, när en författare fick ge ut en mellanbok för att hen måste, för att kunna komma vidare.
(du måste bli klok, du måste läsa en bok, du måste läsa en till, du får inte sitta still.)
(och nyfiken, du är väl ändå lite nyfiken.)
ack! tiderna förändras, läsandet förändras, men tror du inte ändå, att vägen till ett fortsatt (nödvändigt) läsande går genom en snårig skog av rara växter, istället för en motorväg där du inte har tid eller lust att tänka mellan de infekterade bollhaven och McDrive-besöken.
(jag pratar om prosa, framför allt.)
No comments:
Post a Comment