en vardag, hur ser den ut
halt, en tärning snurrar runt
jag sover på golvet
jag vet inte varför
jag har slagit i huvudet
jag tror att någon stulit min lägenhet
jag lever vaken i äventyr som jag tror är sanna
vi är ett gäng på rullskridskorna
hala nerför trapporna
vi ramlar huller om buller
jag tror att jag är någon annanstans
i verkligheten kommer snuten och ambulansen
en låssmed
jag kan inte gå
jag gör röntgen av hjärnan
att smyga intill sinnessjukdomen
"vet du var du är"
"jag kan inte gå"
"vet du var du är"
"hemma"
"vet du vilket år det är."
"2020, slutet av januari, eller februari"
en av ambulansmännen hjälper mej nerför trapporna
en sorts rullstolsstege, jag har inga skor
jag minns kvinnan på sjukhuset
det var höst
hon fyllde år på syttende maj
"men jag har inte fyllt år än, det måste vara vinter."
hon snodde min rollator
nu är det jag som är knäpp
jag tror att jag är på en folkhögskola som är ett hotell och ett sjukhus
det är mycket verkligt
jag tror det är i Skövde
sen är jag med i ett radioprogram
och en sjukhusdokusåpa
hela tiden är jag på akuten
efter några dagar blir jag förflyttad till ett ställe jag känner igen
jag börjar gå igen
jag duschar och rakar mej
jag får mediciner och dropp
jag får ett hopp för min kropp
jag börjar äta
när jag kommer hem städar jag
svabbar golv med mitt onda knä
jag är normal igen
vad fan det nu är
No comments:
Post a Comment