Sunday, May 28, 2006

Årets mamma, årets pucko, och kärlek i närheten.

Jag satt på en bänk som jag suttit på så många gånger. Vinden kallnade mer och mer när solen blev rödare. Och färjan kom tillbaka från Ven. Och där satt jag och öppnade en lättöl. I kolonistugan höll Elsa på att somna av tryggheten hos sin mamma, av tröttheten. Av glädjen av den nya gungan som vinden dinglade i päronträdet.
Och där satt jag, och just då tog Nick Cave över från Uffes Taxi (från Rip Rap 79?), the boatman calls from the lake.
Såna kvällar i Landskrona och jag hade bara cyklat ut för en liten kvällstur, satt och drack en lättöl och tänkte att idag är det sex år, och havet var inte alldeles stilla, allt var inte alldeles varmt, men! Idag är det sex år som vi varit gifta, och jag älskar henne, och det är inte som att jag klamrar mej fast. Det är bara som att jag älskar henne.

Pernilla Wahlgren blev årets mamma enligt Aftonbladets läsare.
Är det en bra mamma? Som flinar infantilt och ställer upp i alla värdelösa lekprogram. Som bara jobbar kvällar. Som (om allt är sant om Emilio) stannar i en relation där mannen dagligen hotar och slår. Är det en bra mamma (som ändå har en underbar familj Niclas opch Linus och Christina med flera, var var ni? om nu Pernilla var så förlamad och skräckslagen, var fan var ni?), som stannar i den relationen. Är det en bra mamma, överlägset bäst, enligt Aftonbladets läsare.

Sex år. Vi hade varit ihop i mindre än ett halvår när vi gifte oss. Det har inte varit en dans på rosor. Jag tror inte att jag har varit årets äkta man. Inte årets pappa heller.
Sex år. Den här vårvintern och våren har inte varit helt friktionsfria. Vi tror att vi har lärt oss något. Vi hoppas att vi ska vidare framåt. Vi frös utanför kolonistugan i kvällen sen, la lite kol och tändvätska på grillen bara för att få värme och glöd, sen eldade vi tidningar som fanns kvar från när stugan var min arbetsplats, såg på varandra i skenet när elden flammade upp. Det var som poesi.

Apropå poesi:
"Som små små ord av tröst.
Som sol en regnig höst.
Allt som finns i en människas röst.
Som fanns i din röst."
Ett utdrag ur Charlotte Perrellis text, hennes hyllning till Monica Zetterlund. Charlottes stora idol. "Jag var förälskad i henne, som människa och artist", hävdar Charlotte, som nu har spelat in en hel platta med Monicas klassiska låtar.
Charlotte och Pernilla är bästa vänner. "Det känns kul att göra något så äkta, så avskalat", säger Charlotte.
Vad fan vet hon om det? Hur fan har hon i sitt agerande någonsin visat en promille av att hon vägletts av Monica Z?

Vi var på Sedglarpaviljongen också, satt inomhus och tittade ut över småbåtshamnen, hamninloppet och ön Gråen. Elsa åt två klubbor och en glass, det är inte så vanligt. Men så ser kärleken till barn ut en lönefredag på Seglarpaviljongen, Poul hade buffé med jambalaya och stekt ägg (!). Dom som kom först fick även lax. Men vi skulle ju grilla, och det gjorde vi.
Och sommaren kom sen, i mörkret när vi rökte och jag drack lättöl och Johanna vin, och vi eldade upp dom där tidningarna. Sommaren kom med den första fladdermusen som var extra liten, flög inte lika nära som dom brukar göra i augusti.

3 comments:

Jonas Bergh said...

Och BoIS fick stryk mot Assyriska. Och nu börjar några skrika om det ena och det andra. Såhär är det, i lägre serier är BoIS av tradition ett höstlag. Och om inte det funkar, så är vi av tradition även losers, so, what´s new?

Det måste finnas viktigare saker att diskutera, vänner?

Anonymous said...

Likheter mellan Charlotte perrelli och Monica Zetterlund, nja, det är nog svårt att hitta.
Jag tror inte att Monica Zetterlund hade ställt upp på att sjunga på en hyllning för det svenska försvaret, till exempel.

Anonymous said...

Och lika förbannat kommer antagligen Charlotte att sjunga: "Synd att hennes huvud är ett hål", om Frihetsgudinnan, utan att fatta ironin.