där inget nånsin är grått
och alla tysta skriken
som arbetarna kvad en gång
är sen länge en bortglömd sång
(de gamla bastumännen, tunga pungarna
är utbytta mot västra hamnen-ungarna)
är delfiner som hoppar i ljusblått
glömda är de som aldrig fått nåt
och jag gräver ner paniken
jag känner den inte här
jag flyter i klorfyllt vatten
som jag älskar doften av
som friheten i ett hav
jag är kär
i solen som slår genom fönstren
i boken jag skriver på
i henne jag tänker på
jag är här
min hjärna som snurrar i natten
älskar sitt lugn under vatten
No comments:
Post a Comment