betre meniska

Jag somnar alldeles för sent (alla tankar som snurrar, drömmar, oro, detta som ständigt pågår, allt lidande). Anna som hostar (och det finns två Annor i mitt liv som gör hösten mindre grå, och idag, kvart i sju på morgonen, skiner ju faktiskt solen i vinden som slår på träden, får dem att vingla och löven! som löven har samlats i drivor dessa dagar, som igår i Lund och en man med en okopplad hund gick och sparkade glatt och jag tänkte på Thomas - hur han alltid gick med Billy och kameran i LA förr i tiden och allt förändras - och det vi gör nu, samma sak - kompromisslöst fria - men helt annorlunda, Sista bluesen från Landskrona) och får stanna hemma idag och det blir kväll och vi blandar timjan i teet för att stävja hostan. Och chokladglass och Risifrutti och jag lyckas simma 1800 ändå men det börjar bli tråkigt för henne, att hosta, att inte vara i skolan och jag stapplade alltså upp kvart i sju eller nåt och jag var så trött och märkte inte hur lika trött hon var, men hörde hennes hosta och kom till sans: "men, ska du verkligen gå till skolan, vill du gå?" "Nä, pappa, jag är så trött." Och ... kära barn. stanna hemma, lid inte, och vi fick i Elsa frukost, och iväg henne, sen somnade vi om och jag drömde om att jag och min bror skulle flytta tillsammans i stora industrilokaler men ändå sova i en gemensam dubbelsäng (förutom när den vuxna Anna kom på besök) och att han målade golvet och väggarna randiga i starka färger. "Men du måste ju fråga mej först, du kan ju inte ta det beslutet utan att fråga mej." "Jo, för jag har färgseende!") men det var bara en dröm och det är måndagkväll och jag simmade alltså 1800 ändå och jag har kunnat jobba och jag har köpt ny honung från Gotland till timjanteet och sov gott ikväll, min lilla Anna, hoppas jag och sen sitter du i soffan och jag kommer med teet och på golvet ligger en lapp som du har skrivit: "betre meniska", står det överst och det är en historia som du skriver på, "den handlar om Karin, hon är lite blyg, så hon skriver en lista ..." Det är kväll och teet svalnar och jag försöker få reda på mer men hon har inte kommit på så mycket (men: bättre människa, det är vad jag ständigt och långsamt försöker bli), hon ska skriva vidare imorgon och jag vet, man ska inte tvinga fram en skrivprocess i tidig ålder (om nånsin).