Bluesen ger mej blues (och ibland gillar jag blues)

Det är grått men man anar en sol och jag skriver det sista innan jag ska skicka manus. Det är inte stressigt men grått ibland. Som att det saknar spänst och stringens, men så är processen: tvivel och briljans, upp och ner, toppar och dalar, vågor som nästan dränker dej innan du bara flyter med i ett härligt snabbt flow, sol, hagel, ösregn som spikar, sol igen, som en irländsk sommardag, och detta är en förhållandevis snabb slutsträcka efter en lång startsträcka, jag rimmar, det bör räcka, det vet vi om några timmar, eller en vecka, eller två, äh, jag skojar. Jag bara skriver det som jag tänkt under en lång tid. Friserar. Min mormor var frisör, min morfar också. Jag vet hur man fixar en sjyst frisyr som känns äkta (Sista bluesen från Landskrona kommer antagligen att smyglanseras i mitten av december, håll utkik för mer information).