Det är verkligen de här dagarna. Att allt är bonus. Allt är gratis. Jag vaknar alldeles för tidigt. Jag tjatar på solen att gå upp. Jag tjatar på slöjmolnen att försvinna. Sen sitter jag på bänken ändå. Breder ut en gammal tidning för att inte bli våt i rumpan. Sen badar jag. Det är en av de få morgnarna när det knappt blåser i Limhamn. Skriver bestseller. Läser ut den smått överskattade (men bra) Min fantastiska väninna. Men de här dagarna, när ungarna är i skolan, när man vet att man suger i sej det sista, när man suger och suger. "God morgon", säger mannen kring 80 medan jag torkar. "God morgon." "Krispigt?" Krispigt." Och bara ge mej de där stålarna, så förlänger jag allt i Spanien. Men det blir aldrig likadant, aldrig samma gåva.
No comments:
Post a Comment