Vägen som kanske håller

Åkte till Stockholm igen. Bergshamra. Det är en liten kallare känsla än Malmö. Lite mer höst. Vid Brunnsviken där vi brukar gå med hunden. Bada eller paddla kajak. Hänga vid Sjöstugan. Men nu var det morgon vid strax efter nio. Hösten i mina spår. Jag cyklade själv. På jakt efter septemberbad. Och där stod grävskopan. På den smala stigen. "Hur kom du hit", frågade jag. "Larvfötter." Jag följde spåren. Hela vägen från Sjöstugans café, hade han larvat sej fram längs den ganska smala stigen. Sjok av jord hade grävskopseroderat och försvunnit. Medan grävskopan, hela tiden på gränsen att välta och falla ner, snurra och drunkna. Klarat sej. Och jag fick mej ett bad. Klarade mej igen.