Kebab

Jag tycker mycket om turkisk peppar. Jag vet inte varför det heter turkisk peppar. Jag bryr mej inte heller. Men ibland kan jag noja in på allt om något. Förr om golfspelare. Idag mer om skådespelare, musiker, författare. Eller om vad som helst som vid vissa tidpunkter fyller min hjärna, mina drömmar, allt. Jag åt min första kebab i Malmö på 80-talet. Jag var på utflykt, bara mamma och jag, om jag minns rätt. Så förbluffande gott. Den starka såsen. Sen blev det något av en grej (i alla fall i mitt selektiva minne), när vi åkte till Helsingborg under höstarna och vintrarna, för att ta sprutor, injicera det vi var allergiska mot, pollen, när det var off season. Sen åt vi kebab. Och lyssnade på mina blandband i bilen. Och jag slapp skolan som jag inte trivdes i.