Sunday, June 04, 2006

Mod och kärlek i Bremen.

Kanske en snabb resumé, kankse del ett. Nyss hemkommen efter en tågresa med den stora pokalen och en låda vin och dyra alkoholfria öl blandade med mellanöl och glada världsmästare, och tåget och allt som blandades med smart litterärt prat och inkännande historier från det verkliga såriga livet. Och lårkakor och det såret som Andrzej har på låret. Och den enorma kärlek som jag inte känt på det sättet sen vi var i Prag med Skurup 1996.

Peter Kihlgårds Strandmannen var och är en viktig bok för mej. Koncipiering av en gädda lärde jag mej mycket av när vi nä närläste den i Skurup med Bosse Svensson. När Jag träffade Peter K 94 var han en stor författare i min värld, en FÖRFATTARE. En sympatisk och intresserad författare. Men out of reach.
Tidigare idag sprang han in i målvakten, den italienske, med en bollkontroll, ofta vilande på topp istället för mittback pga lårkakan. Sent igår satt han i hotellbaren med calvados och espresso, slappt klädd, pipan i flabben.
Tidigare på kvällen stack han i förväg från uppläsningen som var seg.
Ännu tidigare berättade han att han läst nästan hela min Och fortsätta vidare bort, men inte orkat till slutet. "Det är inte en bok som alkoholister ska läsa", sa Peter. Och han ser sliten ut. Och jag har aldrig varit så poesiuppläsningsgripen som när den tyska skådespelaren läste ur han Anvisningar till en far.
Och jag kände den samhörigheten när vi stod och pratade om alkohol, vi förstod varandra, tror jag, om just den saken. Även om vi givetvis är olika.
Men han kom upp på morgonen efter för lite sömn. Och han kämpade på ett helt annat sätt än jag. Men han är en bollirare, i blodet från början. Jag är imponerad.

Kom inte och säg till mej att författare är tråkiga idioter som inte bryr sej om varandra.

Kom inte och säg till mej att Niklas Kindvall inte vet den där låten av Del Amitri(nothing ever happens) som dom spelade på den snofsiga restaurangen där vi hade så roligt, banketten, där dom andra lagen höll lite mera igen, men vi var regerande mästare och vi vann igen. Och det var en allover trevlig stämmning.

Vi vann alltså. Och Fredrik Ekelund gjorde flest mål. Och jag är modig och jag hade verklig ångest på flera plan, rädd att göra dom besvikna, även om dom visste min status som fotbollsspelare. Men nu har jag förstått att dom uppskattade att jag faktiskt hängde på. Jag spelade ungeför fem minuter i varje match, snubblade en gång under en rush och publiken skrattade. Men på nåt sätt måste man bjuda på sej själv, vissa med ett skott i krysset, andra på andra sätt.

Gemenskap, det är ett fint ord.
Jag ska samla mej sen och skriva mer om detta, kanske återkomma till något av det jag skrivit här, men datorn, eller uppkopplingen gör det svårt nu..

I all hast
VärldsmästarJonte.

11 comments:

Daniel said...

Låter verkligen fint. Grattis till världsmästartiteln.

l.t. fisk said...

Grattis!

Anonymous said...

Tack! Det var väl ett halvinofficiellt VM, men dock ett VM. Den stora sammandrabbningen ska vara i Florens i september. Men då är jag inte aktuell. Det är nog lika bra det, även om jag fick upp en fin känsla för eget fotbollsspelande, men jag måste träna, jag tror inte att det går. Jag skulle gärna vara med som fixare, materialare, peppare, såna grejor.
Killen som jag ersatte är givetvis också sugen, och han är bättre än jag. Det är jag helt säker på. Jag har ställt min plats till förfogande för att Fredrik E ska slippa jobbiga beslut.

Daniel said...

nä vaffan, Jörgen Pettersson är inte heller aktuell för landslaget. Spelade ni många matcher? Långa Matcher? inför Publik? Man blir ju liten nyfiken på hur det går till ute i den riktiga världen!

Anonymous said...

Oj, Sverige blev etta, i hela jävla världen.
Låter som om ni har haft det bra, ser fram emot utförligare rapport, kanske över en öl eller två?

"The needle returns to the start of the song
And we all sing along like before"

Anonymous said...

Just det, den låten. Den spelades i bakgrunden medan vi bara väntade på Wind of change (hockeyfrillorna fanns hos några tyskar, men dom var kortare, kamouflerade), när den låten kom och jag sa att det är ju den, med skottarna. Då kunde Kindvall namnet. Respekt.
Matcherna var 2X35 minuter, jävligt långt. Högtalare som spelade mycket hög musik (men inte under spelet), när vi gjorde mål spelades Come on Eileen.
Finaldagen var det kanske hundra i publiken (om man räknar dom andra två lagen som tittade på).
Vi spelade just intill den plan där svenskarna tränade, så det var fullt av poliser och småpojkar som gått fel och för en kort stund trodde att dom såg ett helt annat Sverige.
Ett tält med gratis dryck och fantastiskt buffé. Vi bodde på Hilton. Hade soaré (eller nåt) på Goetheteatern. Mycket party, lite sömn och mycket roligt. FFFörsta kvällen hittade Andrzej och jag och den fine poeten Pär Hansson poolen och bastun, sen hittade flera den och då blev det för trångt.
I Arvika 2000 läste jag tillsammans med Pär, på kvällen skulle vi sova i en gympasal, men spelade basket i stället, jag snubblade (efter en tackling av Pär, han är en enorm glidtacklare) in i en ribbstol och bröt nyckelbenet, så jag hade onda aningar inför matcherna nu i helgen, men jag klarade mej, fast med träningsvärk.
I den riktiga världen går det till ungefär som i den andra, eller om det är tvärtom.

Anonymous said...

Grattis! Jag blev riktigt rörd av din "vuxna män gör saker tillsammans"-text, och det brukar jag aldrig bli, så antingen skriver du förbannat bra eller så har jag tagit för många av de där smärtstillande tabletterna jag fick för att jag drog ut en visdomstand idag. Men åter igen: mina hjärtligaste gratulationer till världsmästartilteln. Fy fan, vad coolt. Undrar när de ringer och frågar mig om jag vill ställa upp i fotbollsVM för obducenter?

Anonymous said...

Jag blev också rörd, Anna, inte av min text, men av att vi vuxna män gjorde saker tillsammans, stod i en ring och sjöng nån sorts afrikansk ramsa just innan matchen, klappade varandra i ryggarna och sa: Kom igen nu, kom igen!
Och allvaret och nervositeten när Fredrik E sa att nu ska vi framför allt ha roligt, men det är roligt att vinna, nåt sånt.

Jag skrev väl hyfsat, också några smärtstillande på det, en bra kombination.

Anonymous said...

Grattis, riktigt skoj, detta har inte gått obemärkt förbi, fick ett mail från en tidigare kollega som gratulera mig till att också ha en världsmästare i familjen, hans svåger har i år vunnit SM, VM samt OS guld, tänk att min brosa blir jämförd med en sådann kille, stort.

Anonymous said...

Jörgen Jönsson alltså? Oväntad jämförelse minsann.

Anonymous said...

Säcken, tänkte skriva namnet igår men lät bli för att kolla om inte du skulle komplettera med det och mycket riktigt, ja, jag jobbade med hans svåger ett tag, hur många kändispoäng det ger vet jag ej, kanske får kolla med fian