Två killar spelade landhockey, några andra stod vid väggen till förrådet eller vad det är, därborta nordväst på skolgården. "Anna! De har målat på väggen! De har skrivit saker ...", sa en av killarna. "Vad har de skrivit", sa Anna, nyfiken. "Jag vet inte riktigt, att vi är dumma, eller nåt ..."
Vi lämnade cykelhjälm och väska i kapprummet och sa hej till en fröken. "Amatörer", sa hon, "de har ju sprayat sina namn, men det är fina färger ..."
Jag följde med till väggen när jag skulle till cykeln. "Vi är inte dumma", sa Anna. "Nä", sa jag och där stod några av flickorna i Annas klass och tittade på rosa, lila och gult, det stod: Dick, Mikaela och något namn till, något hjärta. Ganska stora bokstäver, ganska fula. "Nu vet vi i alla fall vad de heter", sa en flicka, "Anna, kan du och jag leka någon dag", sa hon och det kan de ju.
Två sexåringar som leker hemma hos den ene eller den andre, ritar teckningar.
Två eller tre tonåringar som inte har någonstans att ta vägen söker sej till sin gamla trygghet, sin gamla låg- och mellanstadieskola, sprayar lite färg, vågar inte ta sej in till stan. Stannar i den enda trygghet de har, Dick och Mikaela.
Trygghet.
Otrygghet.
Jag har i alla fall råd att köpa jordgubbar hos fruktmannen och fruktkvinnan, och bröd. Sen ska jag ha en tidning, parkerar utanför Malmborgs. En kvinna sitter i slitna kläder, stilla, tyst, tanig, lutad mot en stolpe några meter från entrén, en liten burk i handen. DÅ kommer en av Malmborgs anställda och kör bort henne.
Jag stannar och häpnas.
Var det den här världen vi ville ha?
Den blinda världen?
Den kalla världen?
Varför gör du så, Malmborg!?
Är det kunder som klagat, som inte vill, inte orkar spegla sitt välstånd i verklig fattigdom.
Gör det så ont i din snåla mage att du inte ens kan se misär (att du skulle skänka några pengar håller jag för uteslutet).
Fy fan, Malmborgs i Limhamn. Inte ens det kunde du erbjuda, en hård skrovlig yta mot röven i timme efter timme, förödmjukad på en halv kvadratmeter.
Inte ens det är din syster värd.
Och nu slipper du mej också, jag går till en annan affär, men jag har åtminstone någon annanstans att gå.
När jag cyklade hem var det kallare i Limhamn än jag hade väntat mej.
I Spanien
No comments:
Post a Comment