Allt detta

Nu är det sent och det är antagligen sista gången som jag sitter i den här lägenheten, den jag bott längst i i mitt vuxna liv (så vuxet det nu varit, men det har det väl? Jonte! Kommer du ihåg solskensmorgnarna i Vollsjö, i kolonistugan i LA, på trappen till huset i Limhamn, att stå och tänka att: tänk att detta kunde hända mej, att få allt detta! och böckerna jag skrivit och ska skriva och mina underbara barn som gör mej klokare och ... Kommer du ihåg alla trötta tidiga morgnar med barn på dagis och skola, du har faktiskt gjort det också). När jag bara gräver ner mej och känner mej kass och nu är det sent men imorgon får jag vakna när jag vill och imorgon ska jag simma igen (och kommer du ihåg, Jonte, hur du simmar, fyra eller fem dagar i veckan och alla cykelturerna och alla jordgubbarna) men nu är det sent och det enda jag vill säga är att jag har en blå galonjacka på mej, för regnet kommer hela tiden, plötsligt och hårt och när vi cyklade hem till Johanna tidigare sa Anna det. "Åh, det regnar!" och jag sa: "Ja, det är så det är, det är inget vi kan göra något åt." "Jag vet, pappa, men det regnar ändå ..." Och jag tror att jag är så jävla klok men det är jag inte men jag har den här lätt för lilla galonjackan i blått och jag trivs i den (för att den påminner mej om en annan galonjacka med min bror och min syster utanför Halmstad, den påminner mej om min bror och min syster och mina föräldrar) och jag hörde regnet igår och jag vaknade sex i morse men jag känner mej hyfsat pigg nu och gardinerna! vad ska jag göra med dom? Det får bli två turer fram och tillbaka i natten mellan lägenheterna och jag hoppas att hon sover gott nu, hon som jag skickade den här sången till tidigare idag.