Uppför backen baklänges

... musikkarriären började förvisso med Noice i hörlurarna, texthäftet i handen och skriksång och Windy på gitarr ... men Noice kom ju från ... Bowie ... och jag minns desperationen i Heroes och den starka önskan att något ändå skulle vara lönt ... kunde känna det nödvändiga och lättälskade i Bowies musik som tio- elvaåring, det är något särskilt, att göra musik längst fram i bräschen och ändå nå ut, göra tung pop ... och 1980 var videobandspelarens barndom och jag minns Ashes to Ashes i Windys föräldrars teverum, hur konstigt utklädd han såg ut, hur märklig videon var, som vi såg många gånger, och, alltså, hur allt det konstiga för en elvaåring var så självklart, gripande och lättnynnat och ... David Bowie fanns alltid där, i mitt musikliv, en av de fem sex störtcoola, villade bort sej ibland, men gick alltid sin egen intressanta stig, där ingen (eller väldigt få) tidigare gått.