vi är unga konstnärer som försöker mätta magarna, fylla dem med öl, säljer handgjorda smycken (90-tal)

kan vi inte ta dina läppar

till Jonstorps marknad

och visa alla

att hallå

vi skojar inte

vi leker bara att vi kan allt

som ni aldrig ska kunna

köpa i det ståndet

där det flyger oljiga dansbandspoeter

i varje litet hörn

av alla

glödande småbränder

som försöker skrika

ett tyst död

alla som säger

hallå! hallå!

jag vill bara titta lite

och kanske låna en cigarett

och en klunk öl

och kanske spricker bubblorna
(och vi blir bortkörda, senare den sommaren, Västervik med en särskild solnedgång, utan tillstånd, och det är dimmiga skuggor  i landsvägsnatten och: håll i mej! just nu! när vi nästan krockar med en älghona med kalv i dimmiga höga Småland … vi ska aldrig få barn tillsammans, bortkörda, och den lilla gamla blåa bilen rullar som vattenplaning, och vi somnar i en soffa i Landskrona sen, håller om varandra bland hemliga fimpar, när sommarsolen redan stiger, och vi älskar varandra, på det viset för sista gången)

och kanske ska vi stå på en bro

över floden i försvunna Europa

och se en frusen gris flyta snabbt i drömmen

kanske ska det ha gått tjugo år

andra lik som drunknar och försvinner i strömmen

och jag ska ropa:

din hjärna är fortfarande guld

och jag ska aldrig sluta tro

och kanske ska vi leva ändå 

utan att känna skuld