Monday, May 09, 2016

ensam vid gränsen

vi går ut i det ljusaste ljuset
det är tidig morgon i det ljusaste ljuset
vi går ut i fåglar som sjunger
vi går ut i en symfoni
sen blir allt stenar stenar
det är taggar i livet
det är en Velvet Underground-melodi
du såg mej där nere bland stenarna
jag såg när du skrek i natt
det blir aldrig perfekt
en humla som fumlar vid bänkarna
det är våren som kommer nu
det blir aldrig renare
det blir aldrig perfekt
jag såg en mink krossas mot stenarna
jag såg min dotters skräckslagna blick
vi sover nu
vi är det sovande folket
jag såg henne älska havet sen
jag såg hur hon frös
jag såg glädjen du aldrig fick
jag tänker ofta på staketet
du som alltid ville fram
du som alltid stod bakom
jag vågade aldrig sjunga för dej
jag vet varför du var sträng
det finns en äng
i mina drömmar eller tankar
sen blir allt stenhårda stenar
men det finns en äng
det finns en plats att sjunka i
det är så skönt att sjunka dit
det är i den stunden
stenar, mamma, stenar

vi går ut i det ljusaste ljuset
vi träffas alltid där
vi hittar alltid det ljusa
du vet hur jag vill se henne
du vet hur jag skrattar
jag vet att du fattar
jag vet att du också ser solen
det ljusa i det ljusaste ljusa
jag vet att du badar i mörker
jag badar också där
hon finns, jag är kär
jag försöker lära mej att leva
du är inte som andra tråkiga mammor:
"res, Jonas, åk iväg, jag betalar"
jag reser nu, mamma
jag måste ta mej bort
kommer du ihåg stranden
innan de dyra husen
vet du, att det var mitt fort
vet du Per Albin och det snacket
att det aldrig fastnade på mej
jag minns bara dragspel och solnedgångar
jag minns bara stickor i ögonen
men, alltid, det ljusaste ljuset
du, i morgonrocken, i det där huset
du, som ljuset, alltid ljuset

sen blir allt stenar stenar
och Lou Reed är död
jag rostar ett gammalt bröd
till min dotter, hon vill ha korv
jag vet inte om du ser mej
som en skugga vid ett gammalt torg
av stenar och stenar och stenar
jag måste cykla till simhallen
jag måste vara ett gott exempel
jag måste ingenting
det är stenar i magen, mamma
det är att inte räcka till
det är allt jag borde göra, men inte vill
det är bara stenar
som fryser i det ljusaste ljuset
de kan se mjuka ut
när vågorna smeker in
minns du stunderna i bilen
när vi åkte upp till Halland
hur du hjälpte mej då
köpte fiskbullar och potatis
sen cyklade jag ensam
på din döde pappas rostiga cykel
solen bländar mej nu
du var min mamma, alltid min mamma
jag försöker vara pappa
det går sådär
det är stenar i min mage
det är otillräcklighet
du vet
hur ljuset gör allting svart
du är kanske den enda som vet



No comments: