låt inte hissen sänka dej

kan jag inte bara få dö

så att jag slipper leva

jag skiter väl i gässens ungar

jag skiter väl i Kalle på Spången

och ändå älskar jag den sången

jag har bott vid en landsväg

jag har snott ett helt liv

i hela mitt liv

jag skiter väl i solen

kan jag inte bara få dö

jag skiter väl i solen

kan jag inte bara få bli snö

som faller och landar mjukt

kan jag inte bara få dö

get it over with

att slippa skada andra

du vet ju, du vet du vet

att slippa vara polis

vi ska alla den vägen vandra

varför pratar vi aldrig om det

att inte vilja leva

att inte vilja dö

och morfar, jag minns ju bara minnena

och farfar, jag minns ju bara brillorna

dina hårda stränga ramar

hur tänkte du de sista dagarna

när du till slut blev alldeles klar

tänkte du på de andra kusinerna

tänkte du på din fru

tänkte du på potatis och sås

tänkte du på åren som åt och åt

tänkte du på mej

jag hade morotsfärgat hår på din begravning

och en gammal svart kavaj

jag fick aldrig lära känna dej

jag var din sons son

jag minns bara konditoriet

farfar, jag saknar dej så

att jag aldrig fick känna dej

jag vet ju att du var full av historier

jag minns bara konditoriet

och att jag körde dej till Systemet

att du aldrig kramade farmor

att du bara skakade hennes hand

då, på sjukhuset

jag skrev en annan dikt, om det ljusaste ljuset

du var aldrig där

jag minns bara minnena av morfar

i ett helt annat ljus

det är kanske orättvist

jag vet inte om du ville dö

eller bara inte leva

jag minns bara minnena av morfar

i vitt linne och bruna byxor, som en gud

och havet som glimrade då

att vi grävde, att så ett frö

kan jag inte bara få dö

kan jag inte få bli ett vackert minne

kan jag inte få slippa göra

det jag inte vill göra

jag vet, du vill inte höra

du vill vara döv framför din teve

jag satte mej bredvid

du kände inte ens min hand

hur kall och ensam den var

hur duvorna var hungriga på balkongen

Jonas betyder duva

duva betyder fred

du fick aldrig bli den du ville vara

du spillde på min pappa

och jag önskar: jag finge dö!

men det är inte sant

det är ett orättvist sätt att leva

jag är orättvis mot dej

jag tänker bara på morfar

vad är det med generationer

ska det behöva brännas så

som gässens ungar

som fucking jävla Edvard Persson

att bara stå, att sluta gå

att så har vi alltid gjort

då vill jag nog hellre dö då

vi lyssnade på Olle Ljungström igår

min dotter och jag

en gång berättade pappa

hur du ramlade i trappan

du var full

min dotter är tretton år

hon har färgat sitt hår

hon är trulig och svår

vi lyssnade på Olle Ljungström igår

jag minns när vi bodde på landet

hon var så liten då

hon hatade mopederna

”pappa! låter så!”

jag ville inte dö då

jag vill inte dö nu

”men det är bra, det ska vara liv

du får tystnad sen

det ska vara tyst så länge då

det är det sista

instängd i en trång kista”

sen började jag gråta

jag tänker på dej, farfar

din socialdemokratiska kostym

på morfar, frisören, hans slickade frisyr

jag tänker på mina flickor

jag ändrar mej så klart

jag vill inte dö
jag vill vara den sista