Sen stannade hon i några dagar, i soffan eller sängen. Hon orkade en tur till en restaurang i Limhamns småbåtshamn, det var lite kall blåst men solsken. Jag drack alkoholfritt vin, det smakade bra, två glas, hon drack vanligt. Jag äter nästan inte kött längre. Men en Bookmaker toast är en Bookmaker toast. Jag äter mycket linser. Och avokado och banan.
Men jag har tappat tiden. Jag trodde att jag var nästan klar med första versionen av diktsamlingen. Jag badade på lördagen, cyklade med henne till Centralen. Vi sa farväl. Så ser våra liv ut, möten och farväl. Det skapar en viss dynamik. Sen badade jag igen. Sen blev jag också sjuk. Och jag vill varken skylla på henne eller baden. Kanske på Donald Trump, eller IS. Jag funderade när jag cyklade på hur vi lägger tid på att: "kan det hända i Sverige, terrorattacker?" Medan de händer hela tiden. Skolmorden i Trollhättan, mordbränderna på flyktingboenden, det är terror terror hela tiden. Och skulle, Gud förbjude, något islamistiskt terrordåd ske i Sverige, så vet vi vem vi ska tacka, puckorasisterna!
Sen försvann tiden. Jag var helt sänkt. Skulle åka till Stockholm och kajaksäsongen på måndagen. Men låg bara i soffan, orkade gå till sängen ibland. Kom på skakiga ben iväg på torsdagen och stannade i tre nätter, men kajakpremiären frös inne. Men det blir så fina dagar ändå. Bara att se på Wallander kan vara en fröjd.
Jag är fortfarande inte i fas med tiden eller frisk, men bättre. Idag badade jag äntligen igen. Men jag är tröttare än jag brukar och tiden susar och jag minns inte när jag simmade senast. Men men, förr eller senare är jag helt uppe på hästen igen.
No comments:
Post a Comment