Jag lyssnar på Frida Hyvönen. På svenska. Jag har alltid tyckt om henne. På svenska är hon fantastisk. Fredag morgon är så bra, skoningslös.
Igår såg vi Min pappa Toni Erdmann. Det är en av de bästa filmer jag sett.
Jag känner mej skön när jag nu gör det sista med korret till Jag letar efter halsband. Till tryck på fredag. Jag är väldigt nöjd.
Jag försöker alltså vara glad och positiv. Jag försöker se det ljusa i livet. I världen.
Men ovanför allt grävs det neråt och neråt. Donald Trump. Och alla Europas fascister. Någonstans läste jag att så går det när man inte satsar på utbildning. När man inte låter den vara jämställd. Kanske det.
Världen skapar klyftor. Man skapar utanförskap. Man skapar hatiska människor som inte är kapabla till analys eller ordinär empati. Än mindre solidaritet. Maktkåta makthavare. Och detta Folket. Jag har svårt för Folket. Som tycker om att skada andra. Egoism. Bitterhet.
(I Tomas Löfströms bok Liftare från tidigt sjuttiotal, skrev han om Folket. Nästan naivt kunde jag tycka, de som förespråkade kärlek och vägrade klippa sej, gick barfota, lite fåniga, tyckte jag när jag var tjugo åttionio, men Gud! vad jag önskar att de blev det rådande Folket igen.)
No comments:
Post a Comment