Monday, June 14, 2010

Folklore

När Elsa och jag spelar Kasino på kvällarna tänker jag ofta på min mormor. Ibland på farmor, men hon sa Kasina.
När Elsa och jag spelar Kasino på Ölkaféet efter cirkusskolan tänker jag ofta på alla länder vi kan åka till och spela kort i.
Men, hemma på kvällarna, har vi lyssnat mycket på Hasse Kvinnaböske och Lasse Berghagen. Lasse gör bra melodier och fruktansvärda texter. Jag har vuxit ifrån det där. Men när jag var i Elsas ålder älskade jag Lasse.
Och man behövcer inte vara sverigedemokrat för att drömma sej tillbaka, varmare somrar, vintrigare vintrar och när SD ska spara så är det kulturen (förutom den minskade invandringen) som ska stå för fiolerna, som ju ingen längre kommer att kunna traktera.
Ingen kommer heller att traktera språket tillräckligt väl för att säga traktera eller grosshandlare eller groggveranda. Aladåb? Det kan du glömma.
Och ändå är det ju dit vi vill att drömmen ska färda oss.

På Amelies skola fick bara tvåornas och femmornas föräldrar avnjuta skolavslutningen i kyrkan. Där fick muslimerna sannerligen en knäpp på näsan. Amelies mamma och pappa fick inte se sin dotters första avslutning. Men i kyrkan var det! I kyrkan! Va! En stämningsfull seger för den infantila människan.

På Elsas skola hade man gjort gymnastiksalen somrig och fin, alla fick plats.

Men idag hade Harry Brandelius fyllt hundra år. Bemärkelsedag, med ett annat ord, eller kanske på nyariska: Be märke lsedag.

I en grön Saab när jag var mycket liten lärde jag mej att tycka om Simon och Garfunkel. I vårt bruna vardagsrum något år senare: Yesterday och baksidan, I should have known better, har jag för mej. Doktor Hook och Rod Stewart. Sven-Bertil Taube. Harry. Thore Skogman.

Elsa har nu börjat tycka om Di Levas Vem ska jag tro på. Men Björn Afzelius och Mikael Wiehe är bättre. Ola Magnell funkar hyfsat.
Jag indoktrinerar. Hon behöver en paus från Erik Saades Manboy och andra mediokra bitar. Jag förklarar för henne att jag tycker att vi ska lyssna på svenska sånger. Folklore, säger jag, med Texasbrytning och en mindre mustasch på allvarlig buskistysk-österrikiska. Stramt sträckt högerhand.

6 comments:

Anonymous said...

Gud, vad intressant skrivet. Igen.

l.t. fisk said...

Du är en allvarlig humorist, du.

jonas said...

Det skulle man nog med rätta kunna säga.

Anonymous said...

Ja jag håller med både Anonym och I.T.fisk
och det bruna rummet var faktiskt mysigt att lyssna på plura som var några kilo lättare då!
nilla

Anonymous said...

Skulle man kunna tänka sig att det är Mr. Bo Dallas som lämnar sina avtryck via kommentarer?
/Danne

Jonas said...

Plura också ja, lite senare.
Det skulle man kunna tänka sej, Danne.