Cirkuslivet får mej att åldras i förtid

Barnens cirkusuppvisningar. Vi klappar och klappar, stampar fötterna ibland.
Det är en sympatisk sysselsättning, cirkusen, ingen vinner.
Min mamma är där två kvällar i rad, hon kommer med grytor och en stekpanna. Och presenter till barnen.
På tisdagen äter vi middag på Babas i Limhamn. Anna är sex år och sminkad som en hund i ansiktet och ganska speedad. Jag har varit och tittat på en ful lägenhet och tiden räcker inte till. Jag blir irriterad när jag sover för lite, vaknar för sent, jobbar för lite.
Jag hade gärna bott i en större lägenhet. Jag vill ha ett hus med en swimmingpool inomhus.
Jag vill ha ett körkort och en husbil och en lägenhet i Spanien.
Jag tänker: Fem miljoner. Ska det vara så förbannat svårt.
Jag tänker på inledningen till en av böckerna jag förbereder: "Med pengarna från olyckan köpte han en swimmingpool."
Vadå. Fem miljoner borde den dra in.
Eller ska jag köpa lotter.
Cirkusuppvisningarna: Färgglada, lövtunna tygbitar svävar i luften. Lite tyngre svävar Elsa i trapetsen. Kullerbyttorna. Anna går på lina, skrider fort.
Cirkusuppvisningar, tänker jag, fem miljoner. Jag måste ge folk vad folk vill ha. Jag måste sikta mot stjärnorna. Göra svårare konster högre upp.
Och jag landar och slår mej.
Men med pengarna från olyckan köper jag en swimmingpool.