Reine Feldt var den förste som dog i aids i Göteborg, i tysthet, i hemlighet.
Reine Feldt vann, som lagkapten, SM-guld med IFK Göteborg 1969.
Han hade fru och två barn.
Han var bög (eller bisexuell).
1944 var homosexualitet straffbart.
1979 upphörde homosexuella att diagnostiseras som psykisk sjuka.
Reine Feldt var journalist och arbetarbarn och idrottskille. Han levde mitt i välfärdssamhället och solidarietens Sverige.
Han var en man i ärkemanliga miljöer.
Att komma ut som bög kunde han inte.
Hans Burell har skrivit Ärkeängeln - En hjältes hemlighet (Offside) och den är i sin klara enkelhet och mildhet en berättelse om en man som (så ofta) många kände utan att känna.
Och den är väldigt bra.
Jag tycker att Jonas Gardell är en viktig röst. Hela Torka aldrig tårar utan handskar-projektet är värt en stor eloge, viktigt viktigt, och bra.
Jonas Gardell hyllar alltid de ovanliga och kan i mitt tycke spy lite väl mycket galla över de "vanliga", radhusmänniskorna, 80-talets tråkiga gråsossar som inte kan tänka en fri eller vindlande tanke.
Jag vägrar tro att det är så.
Ta en sån som Reine Feldt.
En sån som omständigheter tvingar till kvävd tystnad (men han drog till Amsterdam, go Reine, i tysthet, han skrek inte ut det, Jonas, men han brann och kände ändå, bara för att tvingas, ja tvingas, tillbaka av dessa normens omständigheter, t ex pengar som tog slut).
Ärkeängeln ett lågmält komplement till Jonas Gardell.
Ibland hör man mer när skriken är tysta.
(Reine Feldt kom från arbetarmiljö och var socialist men hade, trots viss namnlikhet, inget med ideologin hos vår statsminister från nya arbetarpartiet att göra.)
No comments:
Post a Comment