jag fortsätter gå
i natten och ingen väckarklocka som ringer
bara historierna i mej som springer
bläddrar i anteckningarna, bläddrar i huvudet
och det flyter verkligen så
det tränger och trycker sej på
det är en skapandets berusning
men jag gör andra saker
lagar korv med bröd
färglägger havet runtom en ö
jag styr en vardagens skuta
men jag kan inte sluta
den finns i mej hela tiden
boken, texten
mitt liv, förresten
och jag skriver roman på tre sätt
i hjärnan, i skissen, i datorn
ett yrare sätt
som blir lättare rätt
tankarna i huvudet
i simbassängen
under cykelturerna
att riva och bygga upp murarna
när som helst
i min kyrka frälst
i skrivboken och på lösa lappar
omedvetandets osynliga mappar
och in i datorn
varje dag
ett ständigt redigerande, omläsande, hanterande
varje dag
men jag gör andra saker
bygger torn av små askar
vinkar till fåglar som plaskar
ser svanarnas ungar växa
rättar en matteläxa
men varje dag
ett arbetstag
julafton, midsommar, nyår
nej! inte vänta ett slag
varje dag
det måste vara ett pågående flöde
det måste ständigt fyllas, det öde
men jag har råd med en bänk i solen
att sväva lite ovanför stolen
och jobba
att sväva lite ovanför molnen
att sitta på ett tåg till Köpenhamn
och jobba
åh, mitt skrivandes öppna famn
jag fortsätter gå
ja, lycklig ändå
2 comments:
Gulligt! Gillar när du är naiv. Det är jag nämligen själv rätt ofta när jag tågar på i min vardagspoesi.
Jag är så naiv att jag inte ens fattar att jag är det.
Vardagspoesi (rimmad eller ej) fyller en funktion, eller två.
Post a Comment