att bada in public

Det är inget fel på det livet. Men det är lite konstigt. Jag jobbar i timmar timmar dagar på en dikt, lägger ut gratis på bloggen. Det snabba samhället. Igår var det passkontroll. Jag känner ett sådant obehag. Jag känner en sådan avsky. Jag lyssnar på "golfspelarna" som kommer hem från Spanien. "Det här är inte klokt!" Men det var ju ni som ville ha det! Titta på ditt röstkort! Det var ju ni som ville bli av med packet! Är det något fel på det livet? Att alla är så glada: "Nu finns det ju nästan inga flyktingar!" Är det så? Nä, de forslas fram och tillbaka över de sydligare gränserna, eller innanför staket, eller drunknande, alltid svältande, alltid rädda vanliga människor som försöker hålla för barnens öron när det viner av bomber och hårdare ord än du någonsin hört på allvar, eller beskjutna med gummikulor. Det måste vara något fel med det blinda livet. Sen kommer en tidig sommardag. Och jag som älskar att bada, som också älskar att fly. Postar en bild på fb när jag tar mitt premiärdopp, och blir äntligen älskad. Allt det andra är bara fernissa.