Jag står på toaletten på en kinakrog

Jag är fyrtiosju år gammal. Jag står på toaletten på en kinakrog. Jag blev så hungrig när jag cyklade i vinden. Limhamns bibliotek hade invigning och mina barn ville bara ha godis, mat och hem. Jag ville bara cykla, vinden vid havet, så jag lämnade dem hemma med lunch (och pannkakor tidigare till frukost), och ut i blåsten igen, det var inget svek.
Fyrtiosju år. Jag har gjort saker jag inte är stolt över. Då pratar jag inte om att bryta mot lagen. Det anser jag att man kan göra då och då. Jag pratar om att svika. Jag har blivit sviken. Vissa vet inte när de har svikit mej. Det finns nog många som jag svikit, som jag inte ens känner till. Men det finns några stycken, som jag vet, när jag har varit en groda, som jag gjort illa. Jag hoppas att alla vet att jag alltid försöker vara god. Jag tänker inte stanna länge vid det. Det är sånt som händer. Jag har bett om ursäkt, tror jag, till alla, om någon fortfarande känner sej oförrättad, hör av dej! berätta! jag ber om förlåt.
Jag är fyrtiosju år gammal. Jag känner mej som en pojke. Jag ser ut som jag gör. Något sliten. Livet jag levt har tärt en del. Det liv jag både valt och varit tvungen att leva. Jag är ändå lyckligt lottad. Jag har också haft otur. Jag har fötts med både begåvning och defekt. Men vadå? vad ska man göra? lev med det!