Helsingborg skriver

Idag var jag i Helsingborg, med femton sjutton kvinnor, alla utom två från andra länder än Sverige. Alla mammor. Några barn var också med. Dalhem Centrum var en märklig plats. Som ett torg. Fast inomhus. En pizzeria, en ICA-affär. Ett äldreboende och en frisörsalong. Och en samlingslokal. Där ska vi hålla till under våren när jag ska hålla i skrivarkurser med dessa kvinnor. Det ska bli roligt. Idag var det introduktionsmöte och det var en härlig nyfiken stämning. Jag träffade först skådespelerskan som håller i det stora övergripande projektet (jag är bara en liten del, om några år ska allt resultera i en teaterpjäs med proffs och amatörer) på Knutpunkten. Det regnade ibland, solen sken ibland. Vi tog bussen åt fel håll, hoppade av i trakterna kring Råå. Sen hamnade vi rätt. Vi fick en god annorlunda potatissallad och piroger, söta bakverk. Sen presenterade jag mej och skrivprojektet. En kvinna sa att hon trodde att alla författare hade glasögon och var tråkiga. Hon var glad att jag verkade rolig. En bra start. Det ska bli kul att jobba med detta. Det var bra att träffa alla innan vi sätter igång. Det var en skön känsla. Och göra en liten bok eller häfte. På bussen ner till city satt jag med en kvinna från kursen, hon var någon sorts mentor, hade varit i Sverige i 30 år. Hon berättade om kommunistuppväxten i Öst. "Vissa saker fattas mej ändå", sa hon efter att ha berättat om disciplinen i skolan och på sommarlägren, "cirkusarna, och teatrarna, vi fick se så mycket." Hon pratade bra svenska. Hon kunde även tjeckiska, polska, ryska, och serbokroatiska. "Man fick lära sej många språk."