Men mitt hjärta är fullt av saknad

Hon har skarpblåa gymnastikskor. Hon har svarta tajta jeans. Hon har ett huckle eller en sjal. Den döljer mycket hår. Vi väntar i ett litet köpcentrum.
"Jag satt instängd i åtta år. Jag stängde in mej själv."
Och jag försöker berätta om smärta. Och dessa gråa hus. Och duvorna dör i högar.
"Jag gick inte ens till affären. Fyra barn som fortfarande var små. Min man som vaknade på natten."
Det haglar utanför. Dörrarna öppnas och stängs. Det luktar kebab och falafel. Duvorna tar sej in. Krockar när dörrarna stängs.
"Han hörde fortfarande skriken. Han skrek: bomberna sprängs! Allting i hans huvud. Hos mej var det brusande tyst."
Jag berättar att jag brukar simma. Att jag känner mej lugnare då. Hon pratar om biokemi.
"Jag läste på university. Det var i Syrien. Jag läste i åtta år."
En tre månaders flicka skriker. Sen dansar hon på bordet. Hängande i sin mammas händer. Det luktar kebab och falafel.
Jag pratar mer om att simma. En duva krockar mot glaset. Jag pratar mer om att simma.
"Jag utbildar mej till simlärare." Hon har ett leende som skrattar. "Jag går ut nu. Min man har lärt sej cykla nu. Jag är nästan lycklig nu. Men mitt hjärta är fullt av saknad."